Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 3

Prostoståndot. Diskussion öfver hr Dalmans motion. Då en uiförlig redogörelse för hvarje talares ytiranden under den vidlyftiga diskussionen skulle medtaga alltför stort utrymme, återgifva vi endast i sin helhet de talare, som i sina anföranden fullständisast utredt de olika åsigterna i frågan, och inskräna oss till en kortfattad öfversigt af diskussionen i öfrigt. Biskop Aunerstedl, som inledde disk ansåg sig vid uttalande af sin åsigt böra skilja emellan sjelfva motionen och dess föremål. Motioner kunde talaren ej gi la, emedan den, enligt talaren: tanke, åsyftade ett ingrepp af ständ i konungens rätt att ensam besluta. Ständerna hade itt i förevarande fråga algifva något d Deremot vore det ämne motionen afhandlade af hög sta vigt, hvarföre man måste noga undersöka frå sans ställning. Frågan, huruvida norrmännens an pråk på riksståthällareembetets upphäfvande vor psfogadt eller icke, berodde på karakteren af de stadgandeni norska grundlagen, som j rande institution, då de Paragrafer i lag, som härom han mnde grund 2, der influtit på grund ul g taloren, i betraktande afjdess ib Omförmälde S, som e ginge Norge ensamt, vara af traktetsmässig natui och grunda sig på de vid de förberedande underhandlin arne mellan Sverges konung, och Norges folk fat laren ville ej godk icras påståenden, som ansågo riksakten hafva b satt i stället för de ingångna traktaterna, utan bibehölle dessaZ hela sin förbindande egenskap. Riks