Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 2

henne vid randen af singraf, kunde den gapande nyfikenheten, som glodde från alla håll, i detta ögonblick icke förmå honom att visa sig fullkomligt lugn. Hans konvulsiviskt ryckande högra hand ordnade löfven framför honom till inbillade blomstersängar i en trädgård, och hans ansträngning att beherrska sin andedrägt skakade hans läppar, från hvilka blodet flydde till hans hjerta. Spyflugorna började åter. surra, z REN Miss Manette, har ni sett fången förut? Ja, sir.n Hvar ?) i Om bord på den nyss omtalade paketbåten, sir, och vid samma tillfälle. Ni är det unga fruntimmer, som nyss omnämndes ? Ja, tyvärr! är jag sål Hennes medlidandes klagande ton förklingade i domarens mindre musikaliska stämma, då denne, något barskt, sade: Besvara de frågor man ställer till er, och gör inga anmärkningar vid dem. 3 Miss Manette, talade ni med fången under färden öfver Kanalen ? Ja, sir. Berätta hvad som sades. j Under den djupa tystnad, som nu uppstod, begynte hon: När den herrn kom ombord ... Menar Bi fången? frågade domaren, i det han rynkade ögonbrynen. Ja, mylord. Säg då fången, i När fången kom ombord, märkte han att min far, (hon såg ömt på denne, som stod bakom henne) var mycket matt och svag. Min far var så medtagen, att jag ej tordes skilja honom från friska luften, och jag hade tillagat en bädd åt honom på däck nära trappan till kajutan, och jag. satt på däck vid