Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 3

yrke, on gång hvarje år till sjömanshuset eter magistraten anmäla sin vistelseort och den sjöfart, de för året eller tillfället antagit. Vidkommande slutligen frågan om bildande af Invalidoch understödskassor, för beväringsmanskapet, enligt hvad 23 i kongl. kungörelsen den 27 Oktober 1812 innehåller, anser Kongl. Maj:t sådant på rikets innebyggare sjelfve böra ankomma, men i öfrigt vara med billighet öfverensstämmande, att till samma ändamål användes hälften af alla de böter, som till följd af beväringsförfattningen kunna ådömas och erläggas, hvadan Kongl. Maj:t föreslår: att af alla de viten och böter, som i beväringsförfattningen äro stadgade, hälften skall tillfalla åklagaren och andra hälften afsättas till bildande af en mvalidoch pensionsfond för dem af beväringsmanskapet, som under sin tjenstgöring erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne att sig med arbete försörja, äfvensom för i krig aflidne beväringskarlars enkor 3 barn; dock utan att sådant för närvarande bör medföra någon rubbning af den beväringsmanskapet, genom gällande författningar, redan tilförsäkrade rätt till understöd från krigsmanshuskassan eller amiraMtetskrigsmanskassan. Å Vid förevarande förslag har Kongl. Maj:t velat fästa rikets sländers uppmärksamhet derå, att genom detsammas antagande å ena sidan kan uppkomma minskning i statsutgifterna för beväringsmanskapets vapenöfningar och beklädnadsunderhåll i följd af det ringare antal af årligen exercerande, som emotses af den för de beväringsskyldige föreslagna rättighet att medelst en afgift befria sig från vapenöfningarne i fredstid och hvilken rättighet, då legningsrätten i fredstid skulle upphöra, torde komma att af icke så få bland dem begagnas; hvaremot å andra sidan kan uppstå tillökning i statsutgifterna dels för beväringseliternas mötesunderhåll, dels för deras beklädnad, under den för dem ifrågaställda utsträckta exercistid. Beloppen af dessa minskade eller ökade utgifter, som skulle tillgodokomma eller betunga statsanslaven till beväringsmanskapets vapenöfningar och beklädnad, kunna visserligen icke nu på förhand noggrannt bestämmas, halst de äro beroende af blifvande antal såväl af dem, hvilka årligen knnna anmäla sig till befrielse från vapenöfningarne, som ock af eliterna; men om såsom sannolikt förutsättes, att ett vida större antal beväringsskyldige komma att betjena sig af tillfället att genom afgifts erläggande befria sig från vapenöfningarne, i jemförelse med dem, som äro att päräkna såsom eliter, samt då för öfrigt eliternas mängd icke kan blifva större än hvad beväringsföndens tillgångar, hvilka åter bero ef vapenöfningsfrihetsafgifternas, medgifva till bestridande af de utgifter, som, enligt hvad förut finnes omförmäldt, äro beräknade att från denna fond godtgöras, synes åtminstone någon tillökning i statsutgifterna icke vara att befara, utan tvärtom en icke obetydlig minskning deruti kunna till följd häraf emotses, enligt hvad bifogade approximativa beräkning utvisar. . Emellertid vill Kongl. Maj:t härmed begära rikets gtänders medgifvande, att mötesunderhållet och beklädnadskostnaden för beväringseliterna, med undan— tag af bevärings-underofficerarne, finge bestridas, det förra af förslagsanslaget på 4:de hufvudtiteln till beväringsmanskapets vapenöfningar, och den sednare utaf de för anskaffning och underhåll af beväringsmanskapets beklädnad i allmänbet afsedda medel. Under dessa förhållanden och ehuru, på sätt Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof blifvit framstäldt, utgifterna från: anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar kunna: genom förevarande förslag varda någon förändring: underkastade, anser Kongl. Maj:t sig likväl icke för det närvarande böra föreslå hvarken någon nedsättning eller förhöjning uti det belopp, hvartill nämndip anslag nu i Riksstaten förslagsvis är beräknat; 34. vensom förevarande förslag, angående allmänna Hpväringsmanskapet, icke heller nu föranleder tiliågon förändring i beloppet af det redan äskade anslaget till underhåll af detta manskaps beklädnad, Då de väsendtligare a här ofvan framställda förslag dels äro beroende af rikets ständers beslut, dels stå med hufvudgrunderna i nära sammanhang, dels ock innefatta ändringar i nu gällande föreskrifter, om hvilkas meddelande rik.ets ständer förut med Kongl. Maj:t i afgörandet deltagit, har Kongl. Maj:t, som ansett att, derest dessa förslag vinna rikets ständers godkännande, förnyad författning angående allmännma beväringsmanskapet, upptagande samtliga i imnet gällande föreskrifter, bör, med upphäfvande af kongl. kungörelserna den 27 Oktober 1812, den: 13 Februari 1849 och den 17 Februari 1858, utfärlas, härmed velat till rikets ständers pröfning för-lag till denna författning öfverlemna. Hvad beträffar de stadganden om beväringsmankapets mönstringar och möten samt de verkstulligretsåtgärder i öfrigt, som föranledas af den blifande författningen om allmänna beväringsmanskaet, vill Kongl. Maj:t framdeles, sedan rikets ständer ör sin del pröfvat hufvudfrågan, låta i dessa ämnen. 1itfärda den särskilda förordning, som kan finnas nödig. . Beväringskomitens betänkande skall till vederböande utskott blifva öfverlemnadt, och Kongl. Maj: örblifver. rikets ständer med all Kongl. nåd och ynsb städse väl bevågen. Datum ut supra. CARL. J. M. Björnstjerna.