Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 1

TESTAS READ EDER ERNER och sina krafter genom det hvardagliga förtärandet af 2 litrer (76 kubiktum) afkok på 100 grammer (231, ort) kaffe pr man; på detta vilkor förmå de inskränka sin öfriga föda till och med till mindre än den vigtnärande ämnen, som bevisligen finnes i det nyssnämnda afkoket. För att kunna förklara ett dylikt resultat, har Gasparin trott sig kunna gissningsvis antaga den verkan hos kaffe, att det hejdar den annars hastigare omsättningen af kroppens beståndsdelar och sålunda förekommer en del af de härigenom nödvändiga kraftförlusterna; kort sagdt, att det isynnerhet är genom hindrandet af födoämnenas obegagnade bortgång under kroppsliga anstängningar, som det utöfvar ett väsentligt bitride för upprätthållelsenjöaf kraft och helsa LE SEA Den födovesparande följden af. kaffedrickning bekräftas för öfrigt genom en lång och obestridlig erfarenhet från annat håll, när man erinrar sig den stora måttligheten i mat hos vissa ymnigt kaffedrickande folkslag, ochden ej sällan vidunderliga förknappning, som karavansällskaperna nödgas underkasta sig, tå väl som arabernas i allmänhet föga närande hvardagsdiet. I Egypten och Italien är svart kaffe (utan socker och grädda) en vanlig dryck, som intages tre till fyra gånger om dagen; och man begifver sig aldrig ur huset om morgonen, eller ut på en lång vandring, utan att förut ha druckit en kopp svart kafte. Efter de här anförda; iakttagelserna har franska styrelsen fattat några beslut, som ledttill bekräftelse af de nyare åsigterna om kaffets verkan på helsan; det skedde under de sed: naste fälttågen i Afrika, på Krim och i Italien, då kaffet ingick som en beståndsdel af manskapets dagrationer, både till lands och sjös. Liebigs forskningar och upptäckter understödja ur Vetenskapliga synpunkter hvad Payer anfört efter -en vidsträckt och mångfaldig erfarenhet. Särskildt förtjenar härvid märkas den jemförelse, som Liebig anställer mellan verkningarne af bränvin och af kaffe, emedan man, isynnerhet här j Sverge, plägar förblanda bruket eller missbruket af dessa ämnen. Liebig visar emellertid att de till sina verkningar äro alldeles motsatta. P4 Man har — anmärker han — härledt fattigdomen och eländet från bränvinssuperi; detta är ett misstag; superiet är i allmänhet icke orsaken, utan följden. När arbetaren förtjenar mindre med sitt arbete, än han behöfver till den föda, som ovilkorligen fordras till daglig återförnyelse af hans arbetskraft, så tvingar honom en naturnödvändighet att taga sin tillflykt till bränvin. Arbeta måste han; men han saknar dagligen, till följd af den otillräckliga födan, ett visst belopp af styrka dertill. Bränvinet tillåter honom, genom dess verkan på hans nerver, att anskaffa det bristande, men på bekostnad af hans kropp, och att för dagen förbruka hvad som naturenligt skall komma till förbrukning först en följande dag; bränvinsstyrkan är ett lån, för hvilket suparen pantsätter sin helsa, och hvilket han oupphörligt nödgas omsätta, emedan ban i brist på medel icke kan godtgöra det; han förär kapitalet i stället för räntan, och den oundvikliga följden blir slutligen en bankrutt på hela kroppsbeståndet. I sina verkningar på lifsförrättningarne skiljer sig kafe, likasom tå och choklad, från vin. Vet man att i Europa förtäras årligen öfver 80 millioner skålpund tå, och inom tyska tallföreningsländerna öfver 60 millioner skålpund kaffe; att tedrickning hörer till vanliga lefnadsordningen i England och Amerika, för den fattigaste arbetaren så väl som den rikaste fastighetsegaren 4); att folket i Tyskland, på land som i stad, har så mycket större begär efter kaffe, som det genom fattigdom saknar tillgång på andra lifsmedel och möjlighet att välja mellan dem, och att den klenaste daglön alltid fördelas till kaffe jemte brödet och potäterna — vet man detta, så kan man inför sådana fakta svårligen försvara påståendet att bruket af kaffe och tå — är blott en vana eller ovana. Det är onekligt att tusentals millioner menniskor lefvat utan att veta om hvarken. kaffe ller tå, och dagliga erfarenheten säger oss att man kan sakna dessa varor utan skada för de blott djuriska lifsförrättningarne; men let är bestämdt oriktigt att häraf sluta till leras umbärlighet med hänseende till deras verkningar; och det kan allvarsamt sättas i fråga om icke folkinstinkten; i händelse vi icke hade tå eller kaffe, skulle söka eller hittar medel att ersätta dem. Vi anse tvärtom högst sannolikt, för att ej säga afgjordt, att menniskornas instinkt har vid känslan af vissa tomheter eller vissa behof,som ej kunna fyllas eller stillasgenom födans tillräcklighet, hittat på, i dessa växtalster,. de ristiga medlen att åt sin vanliga föda gifva den 3) I de följande upplysningarne af Liebig finner man den riktiga förklaringen, oeh att Gasparins gissning beror på obekantskap med kaffets grundämnen. 1) Payen anför att kaffeförbrukningen har börjat mer och mer tilltaga i England, så att den redan förlidet år var större der än i Frankrike. Då den gamle kontoristen med mycken emPES J. I LA ADS fbe AEA JAG. VILI JRaEE OCMATET: Pil. ViN YES (IE TE