Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 1

Då den gamle kontoristen med mycken emständlighet hoplade och förseglade biljetten, och Cruncher stått och betraktat honom ända tilldess han började skrifva utanskriften och tog till sanddosan, sade han slutligen: Håller dåm på med förfalskningar;i dag? Nej; med högförräderi. Det gäller stegel och hbjul;, sade Jerry. Grymtså Så bjuder lagen, anmärktejden gamle kontoristen i det han riktade sina förvånade glasögon på honom, så bjuder lagen. Det är grymt af lagen att den skall skimpa itu kött och ben på en menniska, tycker jag. Det är grymt. nog att ta lifvet åfna, men det är fasligt grymt att fara så der fram medha. Alldeles intes, genmälde den gamle kontoristen. : Tala med respekt om lagen. Sköt ert bröst och er strupe, min vän, ochlåt lagen sköta sig sjelf. Det är mitt råd. ka Det är fuktigheten, sir, som sätter an, mitt bröst och min strupe. Ni vet icke ni, sir, hvad det vill säga att idka ett sånt fuktigt yrke, som jag måste dras med (PfEsmsira Godt, godt, sade den garale kontoris hvar och en måste förtjena sittäbröd på sitt vis. Somliga måste göra det på den våtå vägen, andra på den torra.fyHär är brefvet, Gå nu.n Jerry tog brefvet, mumlande inom sig med mindre vördsamhet än han ådagalade i sitt yttre: Du gamla benrangel! gjorde en bugning, sade sin son i förbigående hvart han skulle taga vägen och gaf sig af till; Old Bailey. Galgen hade på den tiden sin plats vid Tiburn, så att gatan utanför Newgate då ännu icke hade fått den otäcka ryktbarhet, som hon sedan vunnit och bebållit. Men fängelset var ett ohyggligt ställe, hvarest allt slags styggelse bedrefs, och hvarest gräsliga sjuk