Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 1

far lycklig resa, intog han sjelf hans plats på sätet, såg på höet, som fadren hade tuggat, och gjorde sina betraktelser. Alitid rostig! Hans finger ä alltid rostigal mumlade Lill-Jerry. Hvar får far min all den jernrosten ifrån? Inte får han nån Jernrost här! ANDRA KAPITLET. En syn. Ni hittar väl till Old Bailey, kan jag förstå?n Jo men, sir, svarade Jerry, något sturskt, jag gör verkligen det. Godt. Oeh ni känner herr Lorry. Jag känner hert Lorry, sir, bättre än jag känner Old Bailey. Mycket bättren, sade Jerry, icke olik ett motsträfvigt vitne vid berörda domstol, än jag, en ärlig yrkesidkare, önskar känna Old Bailey. Godt. Tag rätt på dörren, genom hvilken vitnena insläppas, och visa vaktmästaren den här biljetten till hr Lorry, så slipper ni sträx 10. In i domsalen, sir? In i domsalen. Crunchers ögon tycktes maka sig ännu närmare ihop och fråga hvarandra: Hvad menar du om det der ? Ska jag vänta i domsalen, sir?, Jag ämnade just säga er. Vaktmästaren lemnar biljetten åt hr Lorry, och ni ger npågot tecken, som gör hr Lorry uppmärksam på er, och visar honom hvar ni står. Allt hvad ni sen har att göra, är att stå qvar der tills han säger er till. Ni Är det alltihop, sir? Ingenting vidare, Han ville ha en. budbärare till hands. Biljetten underrättar honom om, att ni är der.