Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 3

!an på 12 muloner trancs, men att nan Destämdt afslarit detsamma. Från Neapel berättas, att ett -väntadt allmänt amnestidekret blifvit uppskjutet, men att deremot 50 benådningar blifvit af regeringen meddelade. RIKSDAGEN. Borgareståndet. Öfverläggning om lirr Wallenbergs och ballerstedts riksdagsmannabehörighet. (Slut från gårdagsbladet.) Hr Staaff hade önskat, att frågan om hr Rathsman icke hade blifvit i denna sak inblandad, men då så skett, kunde han icke underlåta att uttala den åsigt, att då hr Råthshan hade blifvit antagen till rådman af myndigheter; hvilkas beslöt ståndet, enligt 4 90 RB. F., ej eger pröfva, så var ståndet icke befogadt att med afseende på honom fatta ett be slut sådant som det af den 28 Dec. Frågan om hr Wallenberg och Lallerstedt fann tal. deremot tvetydig; men han ansåg, att med afseende på dem sådana förhålländen nu vore för handen, att någon votering ej borde kunna komma i fråga. Alla föreskrifterna i 4 21 R. O. ådagalägga, att den pröfningsrätt, som tillerkännes stånden, skall utöfvas vid början af riksdagen och innan utskottsvalen egt rum, åtminstone såvida icke några helt och hållet nya förut: okända förhållanden tillkomma, hvilka kunna föranleda väckandet af en kompetensfråga. I annat fall skulle ju hela utskott kunna af majoriteten uteslutas, oberäkneliga hinder för riksdagsarbetenas fortgång uppstå och riksdagen aldrig kunna anses lagligen konstituerad. Hvad specielt anginge den mot hr Wallenberg framställda anmärkning, så kunde densamma i intet fall till pröfning upptagas, då den blifvit genom: högsta domstolens beslut underkänd. Tal. trodde visserligen att de pröfvande myndigheterna icke endast i detta fall, utan allt hitintills sträckt sin pröfning i afseendo på riksdagsmannavals laglighet för långt, enär efter hans åsigt de pröfvande myndigheterna, enligt 19 R. O., endast egde att pröfva anmärkningar om olagligheter vid valet, såsom att icke valberättigade deri deltagit, att behöriga former icke iakttagits och att röstningsgrunden varit oriktig -m. m. sådant, då deremot, enligt 14, 18 och 21 4 R. O., pröfningen af representanters valbarhet eller behörighet alltid vore ståndet förbehållen — ett tolkningssätt, hvilket han trodde vara det enday-som löser alla motsägelser som eljest förete sig. Skulle deremot: frågan om hr Lallerstedts behörighet verkligen, emot hvad tal. förmodade, kommåunder omröstning, :så nödgades: tal., alldenstund grundlagen får tillämpas endast: efter ordalydelsen, rösta emot hr L., huru påkostande: det än: vore att se ståndet förlora en af sinamest talangfulla medlemmar: Hr Gråå ville ej bestrida ståndets pröfningsrätt i afseende på sina medlemmars behörighet; men kunde ej medgifva att ledamöter uteslötos sedan de under flera månader fungerat såsom riksdagsmän, Något dylikt hade. aldrig tillförene inträffat, utan hade det blifvit hr Boman förbehållet att ifrågasätta sådant. Alla nu vidrörda förhållanden voro vid iksdagens början lita väl kända som de nu äro. Skulle likväl ståndet besluta att till pröfning upptaga de ifrågavarande ledamöternas behörighet, så ville tal. för sin del gifva tillkänna, att han ansåge en borgare ickö kunna vära lägligen bosatt annorstädes än der han eger burskap. På denna grund och som det icke visadt blifvit, att hrr Wa lenberg och Lallerstedt äro lagligen bosatta på andra ställen än ide städer, för hvilka de äro till ombud utsedda, så godkände tal. deras behörighet. att vara riksdagsmän i detta stånd. Hr Berg protesterade mot den åsigt; att orden bosatt och måntalsskrifven skulle vara liktydiga. Röstade dock: emot hr Bomans motion, den han anSåg för sent väckt och derföre uppmanade -motiocären att återtaga. Hr Boman åberopade 56 R. O. till stöd för lagligheten af motionens framläggande, såsom hafvande egt rum till följd af det redan fattade beslutet om hr Rathsmåns uteslutning. Hr Trägårdh anmärkte; att af de många talare, som hittills yttrat sig, Hade icke någon åberopat 104 s Tegeringsformen, som uttryckhgen innebåller att rikets ständerej må ingå i någon särskild pröfning af högsta domstolens beslut. Denna utvecklar; hvad högsta domstolen angår, närmare de principer, som äro uttalade i 90 regeringsformen. Enär alltså rikets ständer ej ega att ingå i sådan pröfning, kunna de än mindre ega rätt att, under hvilken förevändning som helst, tillintetgöra verkan af ett högsta domstolens utslag eller upphäfva detsamma, hvilket likväl skulle komma att ske om pröfningen i förevarande fall, för så vidt den afser hr Wallenbergs behörighet, utfölle, derest -den tilläts, på sådant sätt att ståndet, i strid mör högsta domstolens utslag, hvaraf ståndet undfått del, förklarade hr Wallenberg obehörig. Tal. ansåge stledes, ätt motionen, i hvad den angår hr Wallenberg, j kunde grundlagsenligt föranleda till annan åtgärd än propositionsvägran. Beträffande deremot frågan om hr Lallerstedt, så hade väl icke hans behörighet varit föremål för högsta dömstolens afgörande; men då de förhållanden, hvaraf bestämmandet i detta hänseende berodde, vore enahanda för hr Lallerstedt-somför hr Wallenberg, ansåge tal. högsta domstolens beslut om denzsis.. nämnde såsom prejudikat vid bedömandet huruvida hr Lallerstedt är behörig, och tal. kunde följaktligen för sindel ej annat än underkänna påståendet: i motionen, äfven i afseerde på hr Lallerstedt. Enligt hvad han förut. tillkännagifvit, tillhörde tal. minoriteten, då ståndet angående hr Rathsmans uteslutande fattade sitt i mer än ett hänseende-förhastade beslut. Han trodde att han jemväl. i -dag skulle komma-:att räknas. bland minoriteten, emedan han befarade att samma: majoritet, som var så sträng när det gälld: hr Ruthsman, skulle: handla konseqvent och äfven vara det emot hrr Wallenberg och Lallerstedt, för hvilkas behörighet ordalydelsen i 14 3 riksdagsordningen ingalunda lemnär mera, utan snarare mindre stöd än för Lr Rathsmans; men det syntes nu som vore denna majoritet under inflytelsen fen annan, jemförelsevis mildare sinnesstämning. Den tycktes likväl anse sig tillständigt, att icke respektera högsta !omstolens beslut, helst nästan alla farglende talare: omfattat den vådliga åsigten att ståndet, enligt 21 4 riksdagsordningen, eger en oinskränkt pröfningsrätt, oberoende af förbudet i ofvanaämnde 6 af regeringsformen. Ehuru tal. nu yttrat sig emot bifall till motionen, ville han likväl icke anses hafva dermed klandrat att Motionen blifvit väckt. Tvärtom ansåge han, att hr Oman genom denha motion, som afgafsomedelbart fter bedriften med hr Rathsmans uteslutande, just yttrat ett ord i sinom tid och gifvit dem som vederbör en varning, att icke spänna bågen så högt att len brister. Hr Wahlbom-nstämde med hr Gråå . Hr Loven ansåg, att då 14 R. O. icke uttryckligen föreskrifver tt magistratspersoner, för att ega valrätt,. skola vara i staden bosatta, så härrörde detta deraf, att magistratspersoner, såsom -varande stadens tjenstemin, ..iste vara i staden bosatta. Föreskriften derom läge således underförstådd och vore så klar och tydlig; att ingen tvekan med afseende derpå kunde ega rum. Hvad åter anginge ordet bosatt, så medgaf tal. att deri kunde ligga någon