Aftonbladet – 7 januari 1860, sida 1

STOCKHOLM den 7 Jan. Frågan om hrr Wallenbergs och Lallerstedts behörighet att vara representanter i borgareståndet har i dag upptagit nästan hela förmiddagensgplenum uti nämnde stånd. Öfverläggningen kunde icke undgå att beröra de svärlösta frågorna om vidsträcktheten af stån dens pröfningsrätt med afseende på sina med-lemmars behörighet; om de begränsningar, som med afseende på densamma kunna ega rum, vare sig beträffande tiden då den kan och bör utöfvas eller genom högsta domaremaktens utslag. Sålunda uppträdde flera ledamöter både för att förfäkta och bekämpa den åsigten, att stånden icke kunna till. pröfning upptaga en anmärkning, som blifvit af högsta domstolen underkänd; sammalunda tvistades derom, huruvida frågor om ledamöters behörighet kan upptagas, då riksdagen redan så långt framskridit, eller om icke sådana frågor böra väckas vid riksdagens början, eller då ledamot tager sitt inträde i ståndet, som eljest aldrig skulle kunna anses lagligen konstitueradt. Vidare vände .öfverläggningen naturligt nog tillbaka till frågan om hr Rathsmans behörighet, lagligheten af det med afseende på honom fattade beslutet och den analogi, som kunde förfinnas mellan hr Rathsmans kasus och den nu å bane varande. Slutligen debatterade man sjelfva den å bane bragta frågan om betydelsen af sördet bosatt? uti 14 R. O. Hrr Boman och Sundvallsson -bestredo uti utförliga föredrag, under hvilka den förstnämnde sväfvade mycket vidt omkring samt till och med i en knapp vändning gjorde en utflygt ända till månen, att ordet bosatt skulle kunna anses lika betydande med mantalsskrifven. För den motsatta åsigten uppträdde förnämligast hrr Kock, Renström, Björck, Gråå, Hjerta och Loven, Denna frågas egentliga kärnpunkt: på hvad sätt det skulle lagligen kunna bestämmas hvar en person vore bosatt, om det icke är der, hvarest han är mantalsskrifven, — denna frågans kärnpunkt vidrördes förunderligt nog blott af en talare, hr Loven, och af honom endast en passaat. Hr Loven erinrade dock ganska riktigt om svårigheten, ja omöjligheten att bestämma, huru många månader eller dagar af året en person skall sjelf. och med -sitt hushåll ha bevisligen uppehållit sig på en ort för att der anses bosatt, för den händelse, att vistandet skulle läggas till grund för det laga bestämmandet häraf. Hr L. fann det derföre ganska lyckligt, att man genom häfd och högsta domstolens utslag hade prejudikat på, att det något tvetydiga ordet är i legal mening lika betydande med mantalsskrifven. Det vill synas oss som, i händelse motståndarne till denna åsigt hade blifvit genom interpellationer föranlåtna att uppgifva på hvilket annat sätt de ville lagligen konstatera, hvarest en person är bosatt, så skulle saken ha blifvit vida hastigare bragt till slut än nu var händelsen. fö Det var emellertid ingalunda sjelfva hufvudfrågan, utan de. brydsamma formella frågorna, som föranledde öfverläggningens utdragåand på längden så som skedde, och slutligen äfven gaf anledning till de flera voteringar som följde Sedan ändtligen öfverläggningen blifvit afslutad och hr Boman, på fiera ledamöters uppmaning, återtagit sin motion i hvad. den angick hr Wallen erg, men detta förslag i stället blifvit upptaget af hr Sundvallson, förklarade talmannen. att han vid jemförelse mellan 8 21 och 90 BR. O. samt i betraktande deraf, att den med afseende på hr Wallenberg framställda anmärkning varit af högsta domstolen pröfvad, funne sig förbindrad att framställa den yrkade propositionen angående denna ledamots behörighet. Mot denna propositionsvägran anmäldes protest af flera ledamöter och vid anställd votering blef densamma af ståndet ogillad med 37 röster mot 11, till följd hvaraf frågan skulle hvila till dess konstitutionsutskottet, på sätt 55 R. O. stadgar, skiljt mellan talmannen och ståndet. . Derefter framställdes proposition huruvida ståndet ansåg frågan om hr Lallerstedts behörighet, såsom för sent väckt, icke böra till pröfning uppt:gas; och beslöt ståndet med 28 röster mot 19 att frågan hu skulle till pröfning företagas. Sedan derefter frågan, huruvida ståndet fanh saken klar och tydlig, blifvit med öfvervägande ja besvarad, framställdes den slutliga propositionen, om hr Lallerstedt ansågs behörig att sitta i ståndet. Vid härom anställd votering blef med 36 röster mot 109 hr LDLallerstedts behörighet af ståndet godkänd. Ridderskapet och adeln har förehaft den af prosten Almqvist inom Ppresteståndet väckta och medstånden komrhunicerade motionen om en uppmaning till statsutskottet att skyndsamt behandla den kungliga propositionen angående medels anskaftande till jernvägsbyggnaderna. Grefve. Anckarsvärd uppträdde: ensam mot nn