Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 3

mänt i Norden är onekligt. I Sverge, Danmark, Norge och Island, eller öfverallt, der den ädla Norreena tunga talades, idkades det, sill och med innan det blef en allmän förströelse i mera sydliga länder. Dess oftare omnämnande i de gamla romanserna och sagorna bevisar, att äfven medeltidens tappra krigare och obildade sjöröfvare höllo detta beundransvärda spel i högt anseende. Esaias Tegner, den förnämste af Sverges skalder, diktade i första fjerdedelen af detta århundrade sitt odödliga skaldeverk Frithiofs saga, svars hufvudhändelser äro grundade på en ammal halfhistorisk romans på isländsk prosa (Här följer en framställning af ämnet för dikten samt en ordagrann orimmad öfversättning af sången: Frithiof spelar schack, hvilket vi förbigå). Nästa sida i svenska schackhistorien är det, som berättar Carl XII:s lif och bedrifter. Denne store krigare var, som hans lefnadstecknare lära oss, mycket tillgifven det ädla spelet, hvilket satte honom i tillfälle att fäkta sina strider omigen en miniature. Under de långa åren af sin landsflykt i Bender, när det svenska lejonets kraft (energy) synes hafva blifvit bruten, tillbragte han mången timma vid schackbrädet, spelande med Grothusen eller Poniatowski, tvenne af hans gunstlingar. Han hade några egenheter i sitt spel (chess pecularities), sådana som ingen utom en monark kunde tillåta sig. Med en kunglig egensinnighet (obstinacy) envisades han att använda sin kung i början af partiet, och vi hoppas att månget nederlag gaf honom den lärdom, att det finnes andra och ringare pjeser på brädet, hvilkas uppgift det är att försvara det Illa konungarikets majestät. Carl irfde från sin fader en likgiltighet mot qvinnor, men sonens likgiltighet steg nästan till vinnohat. Detta drag i hans karakter ville han visa i sitt schak genom att gifva drottningen namnet fältmarskalk. På intet vilkor ville han gifva eller tillåta andra att gifva henne sin qvinliga titel. Allt detta visar emellertid det nöje, som han fann i spelet, Beträffande svenskt schack i sednare tider hafva vi blifvit satta i tillfälle att lemna några få enskildheter. I sednare delen af förra irhundradet synes en ovanlig lust för spelet hafva blifvit väckt i Stockholm, troligen en frukt af de berättelser, som då voro gängse om Philidors bragder. En eller två obetydligare arbeten öfver spelet utkommo i hnfvudstaden. Omkring 1780 började dess vänner att samla sig i det så kallade Maja Lisas kaffehuse på Gamla Norrbrogatan, der under närmare tretio år ett antal schackspelare sågos spelande om några skilling (sizpences), med pipor i mun och ölmuggar eller punschglas på bordet. Deflyttade saderme a till pJohannas -kaffehus i Storkyrkobrinken, der de träffades i ett rum, kalladt Rökkular (or the smoke hole). År 1831 flyttades åter deras bostad till Watzaus, i samma del af staden. Bland dessa schackspelare var Djurberg, som vid en ålder af 80 år visade en oförminskad lust för spelet, och hvilkens lifliga och geniala humor fortfor till hans död, och Tempelman, efter hvilken man ännu har ett löjligf, men icke lätt på engelska öfversatt ordspråk. Något sednare voro Grönhagen, Sundbeck och Zengerlein beryktade som de starkaste spelarne i hufvudstaden. Denna skola af schackspelare gjorde 1835 ett försök att bilda ett schackoch litteratursällskap, men företaget synes ej ha haft någon framgång. Den nuvarande Stockholms schackklubb stiftades den 11 Aug. 1849 och offentliggjorde samma år sina stadgar,. Dess sammankomster hafva hållits på åtskilliga ställen — en tid i ett rum på börsen, men för närvac rande i Lagergrens konditori (coffee-house) i kungliga teatern vid Jakobs torg. Dess starkaste spelare äro hr Berg, hr I. J. Elfving. lärare i moderna språk vid en af hufvudstalens förnämsta skolor, hr H. ÅA. Lindekn, bosade i Upeala, hr Levertin, hr Nachman och kapten Sibell. Hr G. Dänlqvior, en at Sverzes mest firade skådespelare, förtjenar äfven nämnas såsom en praktiker öfver medelmåttan. tskilliga svenska partier, till största lelen spelade a medlemmar i denna klubb, nafva varit tryckta i Berliner Schachzeitun, under åren 1847, 1848, 1849, 1856, 1858 och 1859. Det är sannolikt, att Von der Lasas vistelse i Stockholm såsom preussisk legationssekrerare gaf impuls till spelets praktik och !edde, medelbart eller omedelbart, till klubbens bildande; Utom klubbrummen finnes det stt eller två andra ställen i staden, der schack spelas. I rökrummet af la Croixs restauraration. som är belägen i den s. k. Bazaren på Norrbro, i hjertat af staden, kan man nästan hvarje timma på eftermiddagen träffa några schackspelare. I Upsala, som ligger 50 (engelska) mil norr ;m Stockholm och hvilket förhåller sig till det ifriga konungariket som Oxford till England, finnes väl ännu ingen organiserad klubb, men let är fråga om att bilda en sådan. Som vi ;fvan nämnt bor bär hr ZH. A. Lindeln, en af le förnämste medlemmarne i Stoockholmsklubben. En annan god spelare är hr Al. Löfven. Den aflidne A. F. Svanberg, professor i fysik vid Upsala universitet, var exi af de mest entusiastiske och lärde schackkännare i Norden. Han sysselsatte sig med studiet af spelets teoretiska analys at problemer och at hästens gåvg (Rösselsprung) och var derjemte en skicklig praktiker. När helst ban kom till Stockholm, var det sökeft att han yesökte dess schackcirklar. Tiami dog 12857. .Schachzeitung har meddeibt några af hans problemer har utförligt omtalat hans ; bäster tin af de id svenska 2, för närir född 1839, blef bekan .pelet år 1856 och ingick vid unive 1857. Under det förflutna året (18 han mlnrt Sy Att namn ganAmM AF s RR