Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 2

— För att i kyrkan gå. Och mången lapp sågs fram och bak På gubbens byx och rock, en lika Karsk och lika rak Stod han på gången dock. Medaljen på hans breda barm, Fast hängd i urblekt band, Var minnet af en dust så varm För älskadt fosterland: Och ofta nog han såg på den Med ögat fullt af frid, lika ny den glänste än Fast det var hål bredvid. När så han stod och fromt såg. opp Till juleottans. ljus, En hviskning mellan folket lopp Igenom Herrans hus. Ty alla visste hvem han var Men ingen hvi han kom, Och frågte man, han utan svar Till skogen vände om. Nu satt han vid sin låga spis Den gamle korpral: Snäll, Framför en brasa utaf is; På årets sista qväll. Och elden hade falnat ner, På glöden aska låg, Och tankediger, mer och mer, Han in i elden såg. Det var som hade rullats opp Hans lefnads bild i den, Han såg sitt glada ungdomslopp, Sin styrkas dag igen. Han såg så mången flydd gestalt Så mången slocknad fröjd, Ja, himlen vet hvad hangsåg allt, Der tyst han satt, och böjd,