Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 2

ett missförhållande, som vore af alltför stor vigt att lemnas utan uppmärksamhet. Försöket till brott har i flera fall, såsom t. ex. i fråga oi förgiftnitig och fosters fördrifvande, blitvit i förslaget, utan anmärkning från högsta domstolens sida, belagdt med straff, och bestraffandet af försöket till mord kan hvarken vara mindre nödvändigt eller mera inkonseqvent;. Då dessutom försöket ej skulle bestraffas förr än gernivgen framskridit så långt att brottets fullbordan bevisligen förhindrats endast genom omständigheter, som voro af gerningsmanhens vilja oberdende, kunde det härmare bestämmandet af försökets straffbarhet utan fara öfverlemn: s åt jurisprudensen. 3 6. Hvar som med uppsåt att döda, men af Hastigt mod, beröfvar annan lifvet; dömes för dråp till straffarbete på lifstid. 4 Var gerningsmännen, utan egeh skuld, genom svår förolämpning eller syönerlig misshåndel, af den dräpne till vrede retad; då nå sträffarbetet inskränkäs till viss tid från och med sex til och med tio år. Anm. Äfven denna har, efter anmärkning af högsta domstolen; erhållit samma ordalydelse som i lagberedningens förslag. Deremot har justitierådet Iggeströms anmärkning att, om stadgandet i 2 5 angående straff för försök till mord libehölles; ett tillägg Här borde göras om ansvar jemväl för försök till dråp; blifvit lemnad utan afseende. 445. Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, dök han 8 dräpa wille, Oc skedde den misshandel med berådt mod: dömes dråparen till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tiv år. a Vär misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf, ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i fyra år. Anm. . 1 mom; af denna har enligt högsta domstolens hemställan blifvit uppställd i me med lagberedningens redaktions förslag. Emot sednäre momentet anmärktes åter, af högsta domstolens flesta ledamöter, justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Qvensel och Södergren, att den angifna grunden för nedsättning af straffet från sådan mel berådt mod å annan föröfvad misshandel, som haft döden till följd, vore stridande mot begreppet af samma brott, så. att fördenskull berörde tillägg till lägberedningens8 förslag borde utgå. Emot sistnämnde: anmärkning har herr justitieministern erinrat, att då giltigheten af samma mildringsgrund blifvit erkänd i nästföljande ., der jemväl vore fråga om dråp genom uppsåtlig misshandel, utan afsigt att döda eller af vållande, bestämdt genom uppsåt, det icke funnes något skäl, hvarföre i det fallet mindre än i det andra sannolikheten af den inträffade verkan skulle tillerkänväs inflytande å straffbarheten. Vi tillåta os8 Härvid den anmärkning, att i 4 handlas om upps tlig misshandel med berådt mod, då 5 handlar om misshandel af hastigt mod, hvilken väsentliga distinktion förmodligen varit hvad som föranledt högsta domstolens flesta ledamöter att anse mildringsgrunden icke på brottet tillämplig i det förra fallet; mer deremot fullt giltig i det sednare. 5 6. Varder någon dräpen, såsom i 4 sägs, och skedde missliandeln: af hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. Var han, utan egen skuld, till vrede af den dräpne retad, såsom i 3 sägs, eller var misshandeln af den beskäffenhet, att döden, såsom sanholik verkan deraf, e) väntas kunde; då mk straffet nedsättas till straffarbete i wå år. Anm. Äfven denna har, efter anmärkning i högsta domstolen, fått en i enlighet med lagberedtingens förslag förändrad redaktion; 6 3. Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 eller 4 sägs, utan de mildrande omständigheter, som för hvartdera fallet äro nämnda; hafve ban förverkat lifvet; Anm. Högsta domstolens flesta herrar ledamöter. hafva, i följd af anmärkning mot sednare momentet i 4 S, föreslagit en förändrad lydelse af den 6 , men då den förra anmärkningen blifvit underkänd, har regeringen bibehållit den af justitiedepartementet uppställda redaktion. . Hafva flera deltagit i misshandel, hvaraf någom ljutit döden; då skall n hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig. skada, och, der ej viss skada var i sig sjelf lifsfarbg, en hvar söm tillfogat den döde någon afde skador, hvilka i förening orsakat döden, dömas till det straff, hvartill han; om den af honom åstadkomna skadan ensam varit: dödande, gjort sig förfallen: Den, som å den döde gjort ringare misshandel, straffes efter 61 kap. 2 8 Missgerningsbalken, der ej gerningen eljest är med högre straff belaga. Anm. Högsta domstolen har här tillstyrkt bibehållande af redaktioneh ilagberedningens förslag till 17 Kap. 9 Straffbalken, hvilken också synes hafva bestämdt företräde. Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde -skador, som i ochför sig eller i förening varit lifsfarliga; vare straffet för den, som i uppsåt att döda gjort våld å den dräpne, straffarbete i högst sex år, för den, som med berådt mod, men utansådant uppsåt, som sagåt är, deltagit i miss handeln, straffarbete i högst fyra år; och för den, som af hastigt mod och: utan uppsåt att döda varit I gerningen delaktig, straffarbete i högst två år. Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försammelse, vållande till annans öd; dömes till böter från och red femtio till och med femhundra riksdaler eller fängelse från och med två till-och med sex månader. Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömas, Anm. Vid denna hafva justitieråden Iggeström och Södergren; Bland annat, i allmMänhet anmärkt svårigheten att genom anförda exempel utmärka de särskilda fall, der vållandet skall anses hafva inträffat. Lagberedningen har derföre, i likhet med främmande lagstiftningar, sökt att i den afdelning af strafflagen, som innefattar de allmänna straffreglorna, jemväl i afseende å vållände, bestämma de allmänna grunder, efter hvilka Annan far lägg Ag