Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 2

mm!8!IDsTsa——--——i1-Nim i — i i i i Den gamles nyårsgäst. Uti den djupa skogen hven En nordanvind så kall, Och månen klar på stugan sker Emellan gran och tall. Ur skorsten flögo gnistor ut Och flammade så gladt, Men slocknade så matt till slut I bister vinternatt, I stugan vid sin låga spis Satt gamle korpral Snäll, Framför en brasa utaf ris, På årets sista qväll. Hans gamla hufvud var så hvitt Som drifvan utanför, Men ögat blickde dock fritt Som vintermånen gör. I tanken han så mången strid Ifrån sin ungdoms dar Än stridde om; — från flyktad tid Stöd han som vårdkas qvar. Ty barn och maka hade gått Till: hvila längesen, Och ensam hade gubben stått I trenne lustrer ren. Här, midt i skogen; hade han Sin koja timrat opp, Ty gubben var en styfsinnt man Och hade senig kropps Och hellre satt han Här i nöd Den -långa vintern om, Än, för att äta tiggarns bröd, Han ned åt bygden kom: En gång om året blott han tog Sin. slitna rock. uppå, Och ut ifrån sitt ide drog