att utskott för samlande af iöaterialier blir följden. Preussen har redan förberedt denna reform gesom gemensam domsrätt och dylika fördrag med graunstaterna. Hvad befästandet af Östersjöns och Nords kuster beträffar, så har Preussen redan en 13 dennes utfärdat inbjudning till en konferens af militärkowmnrissarier, för, att rådpläga om befiästningens tekniska detaljer, isynnerhet rörande nordsjökusterna, hvilka kommissarier skulle från kustorterna färdas till Berlin. För -befästandet af östersjökusterna och den preussiska kusträckan äro omfattande: verkställighetsåtgärder redan i gång. Frågans bebandling af förbundet skulle endast fördröja, i stället för att befränja saken. Preus-! sen åberopar derföre sin konferensinbjudning och motsätter sig frågans behandling i Frankfurt innan den militäriskttekniska konferensen afslutat sina arbeten. Af någon praktisk betydelse skulle endast det femte förslaget om revision, af krigsförfattningen vara. Emellertid. är äfven) detta blott och bart en humbug af centralstaterna, ty betydelsen blir endast vegativ, enär, såsom hr von Beust och hans anhängare uttrycka sig, icke en numerisk, utan en intensiv och organisk? förökning af förbundshären afses, således en fras i stället för en reform. Men allt detta är, som sagdt, högst sannolikt endast sakens yttre dekoration. I verkligheter är det fråga om helt andra saker, rörande hvilka, såsom nämndt är, ett preuss skt demokratiskt blad meddelat upplysningar, hvilka ej skola undanhållas edra läsare, som väl äfven hört talas om Wirzburgerkonferenserna. Enligt dessa antydningar har konferensen haft ett hemligt och hemligaste syfte. Det hemliga rör de punkter, hvilka, till hälften beslöjade, till hälften öppet uttalade, meddelas i de medeltyska tidningarne: Det hemligaste bestod i ett förtroligt meddelande rörande Preussen. I detta söker hr von Beust visa, att man i nödfall måste hafva ett Olmätz i beredskap; och att man dristigt kan våga det, derom hade:hr v, Beust i sina händer öfvertygande skriftliga bevis från Berlin, hvilka med fullkomligaste tillförsigt påstå, att man i farans ögonblick skall tappa modet att vara konseqvent. Denna försäkran från Berlin framställde ett nytt Olmiitz-möte såsom från två sidor möjligt; å den ena sidan skulle det konservativa partiet göra sin pligt nu som 1850; och å den andra skulle den röda demokratien, som nu endast vore på konstlad väg öfvertäckt af den blå, vid första konflikt utöfva en helsosam skräck och drifva 3e nuvarande omedvetna revolutionärerna,, det vill säga de liberala, öfver i de konservativas läger. På detta sätt lugnades man rörande sina värsta farhågor och kom lätt till den öfvertygelsen, att man utan fara kunde låta det först väckta förslaget falla, nemligen att inlåta sig i en skenbar konkurrens med Prenssen i liberalism. Men hr v. Beust bebandlade derpå äfven europeiska politiken från en högre? ståndpunkt och hänvisade på Louis Napoleon, hvars system -han benämnde ?den organiserade revolutionen?. Louis Napoleon hade lyckats åstadkomma hvad insigtsfulla statsmän ansett för otroligt. Den nuvarande revolutionen i Italien vore ingen vild, förstörande kraft, som i sjelfva verket alltid endast undergräfde sig sjelf och stärkte den konservativa andan, utan den blefve ifrån Paris med fullt förutseende så organiserad och ledd, att den i måtta och hofsamhet nästan utskämde de legitima togeringarne. Deta exempel vore det farliga iden nuvarande krison. Det vore nu ett vigtigt och olyckligt sammanträffande, att camma system innästlat sig i Preussen. Den preussiska demokratiens måtta och sans efter regentskapets. inträdande vore ett föremål för -lvarsam farhåga, och den liberala ministerens kompletterande med grefve Schwerin hade endast kunnat öka densamma. Det vore derföre rådligast att genom de minsta möjliga till förbundet ingifna reformförslag, hvilka ingenting gifva och ingenting neka, som hvarken reta eller ingifva förhoppningar, på alla håll utmatta den nuvarande rörelsen och genom noggrannt iakttagande af den tyska och europeiska ställningen sätta sig i stånd att för framtiden uppgöra säkrare plaöer. : Sanningsenligheten af dessa intressanta upplysningar har eget nog hittills ej blifvit bestridd af Dresdener Journal, som eljest så qvickt är färdig med beriktiganden. Man torde derföre i desamma kunna se nyckeln till de den 17 December af de medeltyska staterna ingifva andraganden. Dessa haioch med detsamma för alla tider fått sin Hör: ——LTL S