Aftonbladet – 31 december 1859, sida 2

ör deii, som för en sju, åtta år sedan, Danerlitteraturens, famösa epok, egde sin högste epresentant i salig Schaldemose. LI sjeifva rerket är Schaldemose i dag till och med öserträffad af en äfventyrlig förfat i Averissementstidenden. hvars utfall, äfven Girekt not. konungen, äro af den art, att kunde i Danmark rågot extra ordinärt steg till tryckfrihetens inskränkning tävkas möjligt, det vore dock här åtminstone skenbart motiveradt så som sällan någonstådes eller vid någon iidpunkt. Detta är då den ;stämning, den agitation, hvarmed tvifvelsutan just desamma, hvilka på platsen agera bakom Schaldemosarnes rygg åta utlandet ana det rysligaste om förhållandet och tillståndet först och främst i Köpenhamn, derefter i landets alla ändar. Jag har redan sagt det, förhåliandet, äfven reduceradt till sina verkliga dimensioner och sin sanna art. är ej behagligt, och man kan ej bestrida att det är en temligen skärande disharmoni redan i det factum, att man endast några gator från Christiansborgs slott, der konungen för närvarande håller sitt hof, hvarje afton formligen vrålar bifall åt kupletter, deri man vill finna en anspelning på samma folkelige, konungs dock lagligt gifta hustru; men jag måste å andra sidan tillägga, att liksom map uppenbarligen på detta sätt platt intet vinner och uträttar emot den person man vill åt, och hvilken pefson, hvad der än må sägas eller kunna sögas emot henne, är och blifver monarkens gemål, så tyckes det åtminstone bittills ieke i hela denna Bevegelse ha legat något synnerligt djup, om man ej vill räkna efter djupet af — källarvåningarne. och det är sålunda anledning tro, att detta böljesvall, liksom hvarje, hvilket rör sig mera på ytan, skall åter ganska snart lägga sig sedan de, som nu pusta upp dessa dyningar, blåst sig — trötta i kindbenen. För min del skulle Jag ej ens uppebållit er alls med denna sak, såframt ni, som sagdt är, ej af utländska halfqvädna visor kunde frestas: att tro, att här står värre till än det i sanning gör. H. M. konungen vistas nu oafbrutet här på Christiansborg, sedan hans kära Fredriksborg ej mera är till. Jag finner i. någon tidning upptaget ett rykte om att han skulle ämna låta åt sig till framtida residens inreda — Kroneborgs slott. Tillåt mig säga, att detta rykte i det närmaste kan hetraktas såsom ren uppfinning, och att åtminstone hittills de bäst invigda icke veta något om en dylik plan. Deremot kan det hända, att konungen efte: detta oftare än hittills slår sig för någon tid ner på Jegerspriis, detta slott, som han för några år sedan inköpt af staten och skänkt sin gemål. i Frågan om prins Christians sändande til Holstein i egenskap af ståthållare har, som bekant, stött emot denne furstes ångerköpthe och derföre blifvit till en början ajournerad Det torde med visshet kunna antagas, att mi niståren emellertid ing lunda öfvergifvit sir plan med ståthållarskapet (ett af vilkoren, hvar på kabinettet öfvertog portföljerna) äfven on den måste utföras i en annan person än prin Christians. Om jag ej misstager mig, ha hbolsteinaren baron Heinges nyliga härvar snarare stått i sammanhang härmed, än met offerten af Holsteins portfölj., hvarom rykte haft så mycket att orda. SB