Aftonbladet – 30 december 1859, sida 2

voro antecknade. Detta upptäcktes först påföljande morgon, och nästan gråtfärdig satte han sig upp i en vagn med den gamle postiljonen och återvände till Kuschwa, i hopp att återfinna sin skatt, medan vi styrde-kosan i sydlig riktning till Newiansk. Vår första åtgärd var att anhålla om föda, och den serverades oss ganska rikligt och läckert. Glädjen kom snart, såsom sänd från himlen, öfver en samling af folk, som harmonierade med hvarandra, hvartill icke litet bidrog (skall jag säga det, till skam för vår djuriska natur?) att våra kroppsliga behof så ypperligt tillfredsställdes efter en dags hunger och en besvärlig resa. Erman, som stundom åstadkom små dissonanser, var frånvarande. De öfriga voro glada och godmodiga. Alla blefvo snart upprymda, sedan vi inträdt i den stora, hvälfda gammaldagsalen i denna gästvänliga savod. Den underhölls och ökades af champagne och tokayer, och munterheten stod högt i tak. Det är anmärkningsvärdt att man skall resa till Siberien för att göra bekantskap med de finaste viner, som blott nämnas i Almanach des Gourmands! Men den långa transporten RR vagnsaxel, ofta 3 å 4000 verst, kan icke etala sig med andra än de finaste: viner. Deras inköpspris är en -obetydlighet mot den dyra transportkostnaden, och följaktligen vore det enfaldigt att taga dåliga viner. Man säger också här: Italien och det sydliga Frankrike producera dej fina vinerna; Siberien drieker dem?, Besynnerlig är också dessa privatinspektörers ställning. I dag -befalla de som en oinskränkt monark öfver fleraitusende arbetare; millioner rublar gå årligen igenom deras händer, och de lefva på en så briljant fot, som vore de rika godsegare. Men i morgon tager deras herre ifrån dem: al!t hvad de sammansparat för sig sjelfva och sätter dem för skottkärran i bergverken,om han blir missnöjd med dem, ty de äro blott verktyg i hans band, såsom hvarje lifegen. För oss är det ovant att tänka sig lifegenskap förenad med rikedom och kunskaper hos en person. Men ega