Aftonbladet – 30 december 1859, sida 2

Är Fredsord från Norge I dagens tvistefråga. På julafton har i Kristiania utkommit ett flygblad om ståthållarebefattningen, i hvilket författaren söker, på samma sätt som förut en Storthingsledamot, hvars ord vi meddelade i onsdagsnumret, att öfvertyga, det ståthållareskapets upphäfvande af norska Storthingeiingalunda härleder sig från afvoghet mot föreningen eller mot Sverge, utan endast från tvingande nödvändighet af norska regeringens bättre organisation. Vi anse rättvisan fordra att låta svenska allmänhetea höra äfven sådana röster, som dessa, från Norge, och meddela derföre flygbladets innehåll. , Författaren börjar med att vidlyftigt förklara, det norska dagbladsoch isynnerhet Aftenbladss-pressen är så långt ifrån att vara representant för den insigt och de meningar, som finnas hos den delen af nationen, hvars talan pressen ger sig ut att föra, att den tvärtom blott är ett uttryck af de meningar, som unga och oförståndiga menniskor hysa om saker, angående hvilka de ännu ingenting ha lärt och än mindre ha någon erfarenhet. Han säger att af norska pressens ungdomligaomogenhet är en oundviklig följd, att den alltid framdrager den svagaste sidan af hvar sak den vill försvara; att den alltid framletar någon tillfällig, för sjelfva saken mer eller mindre främmande egenskap, hvilken den håller framför allmänheten såsom kärnan af saken, medan den lemnar den verkliga kärnan ovidrörd. Han säger att den norska pressen, när vigtiga angelägenheter komma å bane, ständigt genom agitation sätter instinkten i förnuftets och passionen i den lugna öfverläggningens ställe. Han säger vidare, att detta pressens tillstånd och handlingssätt är så välbekant i Norge, att det icke faller någon menniska der in att göra hvarannan inbördes, än mindre hela nationen, ansvarig för pressens yttringar; Man får i Norge finna sig dervid, och trösta sig med att man i utlandet icke känner denna press och således icke kan af dess beskaffenhet draga någon mindre fördelaktig slutsats om beskaffenheten af natiohen, dess institutioner och representation. Men olyckligtvis ha på sednare tiden åtskilliga saker kommit under pressens behandiing, hvilka varit af den beskaffenhet, att de ej kunnat afhandlas hemma i Norge på van