Aftonbladet – 30 december 1859, sida 2

Andra tidningar behagar man benäget medgifva någorlunda fri dispositionsrätt öfver sina spalter, äfvensom man äfven i fråga -om dem är nog human att antaga, att det kan vara materiellt omöjligt, äfven om det precist vore lämpligt, att efterkomma alla framställda önskningar i afseende på insända uppsatsers meåddelande. Vi deremot kunna föga påräkna en dylik humanitet: vi skola vara ovilkorligt förpligfade att genast inrycka äfven de längsta uppsatser i bladet, isynnerhet om man vetat att på något sätt ge dem form och sken af att vara reklamationer och beriktiganden. Det faller sig klart, att vi — liksom hvilken annan tidning i verlden som helst — icke kunna underkasta oss ett sådant tvång. Om detta icke kan bli rätt klart för åtskilliga insändare, som alls icke känna till publicitetens vilkor och kunna bedöma de praktiska möjligheterna på detta område, så torde det åtminstone icke vara obekant för redaktionerna af de dagliga tidningarne. Det är derföre med någon förundran vi i gårdagens Posttidning läste följande: Först den 22 dennes fullgjorde Aftonbladet sitt löfte att meddela sina läsare den i P. T. för den 9 dennes intagna artikeln med signaturen J. A. G., hvari bemötas åtskilliga af hr Björck inom borgareståndet gjordaffanmärkningar mot den af K. M:t föreslagna statsreglering. Dock meddelades äfven då endast en del af nämnde artikel, hvaraf slutet följde först den 24 Dec. Redan i påföljande nummer för den 27 Dec. fanns plats för ett svar af hr Björck. Hela denna anmärkning, som sluter sig till en annan förut framställd, och hvilken vi genmält, utan att Posttidningen behagat dert.!l lägga märke, hvilar på flera väsentliga förbiseenden samt oriktigheter: 1. Det är visserligen sannt, att den ifrågavarande till Posttidningen (alls icke till Aftonbladet) insända artikeln stod att läsa i Posttidningen den 9 dennes; men vi ha7icke den ringaste förpligtelse att i andra blad uppsöka och aftrycka insända artiklar som röra enskilta riksdagsmäns yttranden, hvilka blifvit af oss under riksdagsafdelningen refererade. Det är sålunda en förvrängning af saken, att göra en sådan sammanställning af data, som Posttidningen gjort. 2. Det var först den 15 Decemher som vi, till följd af derom då gjord anmo ian, lofvade att, så fort ut:ymmet medgåfve, aftrycka den ifrågavarande uppsatsen, hvilken i Posttidningen upptog nära sju spalter. Hvar och en som vet, huru knappt utrymme tidningarna ha stråx före jul, och att detta utrymme nu yttermera togs i anspråk af vigtiga riksdagsförhandlingar, torde inse, att då vi beredt plats för den vidlyftiga uppsattsen redan under sjelfva julveckan, vi visat oss ganska angelägna att så fort som möjligt uppfylla vårt löfte. 3. Hr Björcks svaromål, som icke på långt aär var så vidlyftigt som J. Av G:s mot honom riktade artikel, infördes genast, emedan atrymmet, som i veckan efter jul är minst anlitadt under hela året, sådant medgaf. Dessa omständigheter kan icke den publik som läser Posttidningen känna, men Posttidningens redaktion känner dem ofelbart, och det är oss derföre så mycket obehagligare att se en tidning, för hvilken vi gerna hysa aktning, sluta det gamla året med en sådan yttring af kittslighet oeh obillighet.