Aftonbladet – 28 december 1859, sida 3

gården eller betalar obrok, som är ganska måttlig. Endast de lifegna äro att beklaga, hvilka tillhöra fattiga godsegare. Ofta ega sådana adelsmän endast 15, 20 å 30 lifegna, hvilka de då måste preja så mycket som möjligt, för: att kunna lefva; Den tid är emellertid förbi, då godsegaren godtyckligt och ostraftadt misshandlade sin lifegne, ty dels kommer det lätt till guvernörens, prokuratorns, ja vill kejsarens öron, dels tåla bönderna nu ej förtrycket så som förr. Hela tonen är under den nu regerande ädle kejsaren totalt förändrad både bland godsegarne och det lägre folket, som vet att det snart blir fritt. Endast den, som sett det inre af kejsareriket, kan göra sig ett begrepp om de omätliga resurser, som inom detsamma ligga obegagnade. Kommunikationer felas, segelbara floder befaras knappt, befolkningens antal motsvarar icke på långt när vidden af den lätt odlingsbara jorden; jordbruket och åkerbruksredskapen stå på en ytterst låg ståndpunkt; ja, hvem skulle tro att det till och med stundom är ondt om hvetmjöl ide provinser, som exportera det mesta hvetet, emedan qvarnar saknas! Men stora förändringar och förbättringar försiggå nu i alla riktningar: talrika bolag med kapitaler af öfver 800 millioner rår rmt sända redan ångfartyg på alla floder och sträcka jernvägsoch telegrafnät snart ända till Siberien; bönderna, en gång fria och odlande egen torfva, skola blifva verksamma och flitiga jordbrukare, och godsegarne, förutseende att de snart ej mer skola kunna disponera öfver dessa stora skaror af lifegna arbetare, söka redan att genom maskinkraft och bättre åkerbruksredskaper vinna en ersättning för slafvarnes emancipation undan deras ok. Lägges härtill det betydligt minskade superiet genom nykterhetsföreningarnes allt större framgång, så inser man lätt hvilken framtid ryska