Aftonbladet – 28 december 1859, sida 3

AM XT med aftryck af processens aktstycken, med utförliga referater af vittnenas berättelser och de anklagades intima bekännelser; är det nå? got moraliskt i alla dessa gräsligheter, otäckheter och vidunderligheter? Denna dotter af en bildad och rik fru moder; en flicka, utrustad med skönhet, talanger, för öfrigt nästan ännu blott ett barn, öfverlemnar sig åt en — domestik, nej — fångar honom i vällustens garn; at menskliga orsaker blifver ett menskligt resultåt; den mångsidigt bildade, begåfvade och rika madame Lemoine lugnar sin dotter med moderliga råd oeh anvisningar om huru slikt här i verlden kan med bibebållen ära lätt repareras och kastar resultatet i en eldsbrasa, en ytterst praktisk metod, öfver hvilken mamsell Angelina -på intet vis beklagar sig; olyckligtvis har favoriten — kusken — pratat bredvid munnen, det börjar gå rykten, det blir undersökning och process; under loppet af denna hvilka detaljer upplysta, hvilka målningar framstälda för publiken, hvilka scener uppförda! Och man talar om att Dumas fils är omoralisk i spetsen af sin penna! Ni vet, att fru Lemoine blifvit af juryn dömd till 20 års tukthus och att mamsell Angelina blifvit frikänd. Återstår nu att en eller annan modehandlare öfvertager den unga damen Aör att stå vid hans disk, samla der fina verlden i hans magasiner, slut!igen sjelf fånga en med känsla för det romantiska begåfvad kunds hjerta och göra ett godt parti. Kusken Fetis skall redan på sitt håll sålunda vara engagerad; han, det stackars offret, denne intressante unge bonddräng, som på lediga stunder, lemnande hästskrapan, i stället sysselsatte sig med att ekrapa fjol! han, hvars olyckliga barn har blifvit uppbrändt i en kamin och som sjelf genom den så deciderade mellankomsten af en markatta till mor, blitvit beröfvad en sann Angelinas lilla förtjusande hand! — — För att en gång komma till annat (och det är verkligen godt att ej alltför mycket uppehålla sig vid detta slags seånes intimes dela vie frangaise). Kejsarhofvet har icke flyttat till Fontainebleau; kejsaren sysselsätter sig med att i sitt Tuileriepalats mottaga diverse nya främmande ambassadörer, utkasta planer till genomgripande uniformsförändringar, man säger till och med att han håller på med en liten — komedi; kejsarinnan sitter vid den gamle Jerömes ,örongott och åker i släda, Vi hafva i år fått en decembervinter, om hvilken det nästan ser ut som den eljest i meteorologiska saker så tvärsäkre mr Babinet (de VInstitut) icke vetat något på förhand, på hvilken han i hvad fall som helst har haft den malicen att icke förbereda oss. Vi frysa som kaälmucker, vi hacka tänderna och gå med svullna fingrar; att Afrika i detta ögonblick öfversvämmar Paris med sina glödande apelsiner, det är ett dåligt skämt, åt hvilket yi göra sura miner. O, Babinet, Babinet, hvi hafver du gjort oss detta? Häromaftonen var det bal hos kejsarinnan; det var dock förrän gubben Jeröme blef så ytterst dålig. För öfrigt ingen galabal, endast ett litet dansnöje. Den unga, förtjusande furstinnan Metternich uppträdde derien dans, som jag knappast törs omtala. Jag bör åtminstone förut nämna, att den nye österrikiske ambassadörens gemål verkligen är till den grad charmant, att hon kan opåtaldt tillåta sig mycket, hvarpå en annan skulle objelpligen ruinera sig: Näväl, den unga bertiginnan uppträdde solo som-— cancaneuse. Ordet är uttaladt. Ja, hon gaf ett stycke cancan; det kunde redan vid de första vaggande rörelserna med denna lilla alltför söta tåspets icke vara tu tal derom, detta var cancan. Men hvilken cancan! Icke denna cancan sans phrase, dansad af grisetter och studenter, af zuaver och pigor på en lumpen guinguetten, utan en idealiserad, förenande friheten till en viss grads med en decence af obeskrifligt behag, benets öfvergifna karakteristiska kastningar med den aldrig glömda värdigheten af en stor dam! Det var gratien, lekande etudiante, det var Bal Mabilles ystra entrechat, men ett entrechat med hertigkrona. Och huru hon har blifvit beundrad, och beklappad, och beundrad igen, och bisserad och buren på händerna! Det är ej mer än en mening derom, att furstinnan Metternich på ett makalöst sätt representerar hos — kejsarinnan Eugenie den österrikiska monarkien, och man påstår till och med att den komplimang, kejsar Napoleon häromdagen gjorde furst Metternich (det val af sändebud hans österrikiska majestät etc. ete. etc.) egentligen ,Vvarit egnad furstinnan I allmänhet synes man här fästa icke mindre vigt vid den diplomatiska kårens damer än vid herrarne sjelfva; lord Woodhouse försäkras sålunda vara accepterad till kongressen närmast för lady Woodbouses skull, hvilken senare skall vara en lejoninna, af första ordningen. Medan herrarne kring kongressbordet täfla i klokskap och statsmannafiffighet med hvarandra, skola deras fruntimmer i kejsarinnans salong fäfla i skönhet och behag. Det är för att kejsardömet äfven i femininum skall gå af med segern. — UTRIKES.