Aftonbladet – 24 december 1859, sida 3

öfverensstämmer med våra konstitutionella intressen Och om nu följden skulle blifva — visserligen icke af vårt uttalande, utan af kongressen — att ett krig skulle utbryta och detsamma antaga sådana dimen sioner, att Sverge icke kunde undvika att deri deltaga, skulle väl rikets ständer då kunna eller vilja undandraga konungen sitt stöd, äfven om någon adress icke blifvit afgilfven? Talaren trodde det ej, och han fann derföre icke något skäl att uppskränima ekonomiutskottet : ed frammanande af krigsutsigter, som icke förefinnas. Men han trodde tillika, att om förestaltade sig så, att de ledde till krig, rdel att hafva bakom . Med afseende på den jemförelse med Ensland, hvilken grefve af Ugglas hade anställt, ville talaren slutligen erinra, att grefven icke hade fullföljt denna jemförelse. arbetar icke der så som hos oss på fyra kan eger der uti interpellationer och uti de en derå framkallade öfv gninger det tillfälle att uttrycka sin mening gens politik, hvilket man här genom den nde motionen; sökt, och talaren trodde deralt då denna motionen gång blifvit väckt, skulle t besynnerligt utseende, om, såsom af kadt, ekonomiutskottet nd got vidare yttrande ren tillstyrkte den föreslagna önskade, att ekonomiutskottet måtte ast inkomma med sitt utlåtande, Hr BM. Brakel erinrade att friherre Manderströn) har sagt, att de svenska ombnden skola på ett värdig! sått häfda svenska folkets rätt, och hvad ville ridderskapet och adeln, hvad ville friherre Raab mera? En annan talare hade omnämnt, att bondeståndet uppstigit och s.m en man instämt uti motionen; och nde derpå hoppades talaren, att da hans amendement kommer tilll från utskottet, så skåll på rytt resa om en man och säga. att det vill uppoffra de 10 å-20 millioner, som värt uppträdande här vid lag kan komma att kosta. Fortfor att anse utrikesministerns fö ng vara tillfyllest. och att något vidare d:dande i saken icke vore af nöden. E På framställd proposition remitterades motionen till vederbörligt utskott. Derpå företogs till behandling statsutskottets uYtlåtande n:r-13, i anledning af rikets ständers revisorers berättelser, rörande statsverkets förvaltning un-. ler åren 1854, 55 och 56. Utlåtardets första tolt agrafer samt den fjortonde biföllos utan diskussion, och den 13:de, 15:de och 16:de lades till handlingarne, Vid 14:de S, rörande statsutskottets tillstyrkande att vissa, under krigskollegii förvaltning stående sor skulle öfverlemnas till riksgäldskontoret, emot det att särskilda anslag i stället skulle af ständerna anvisas till de föremål för hvilka ifrågavarande kassor äro inrättade, uppstod en längre debatt. Mot utskottets förslag uttalade sig grefve Björnstjerna, br Rosensvärd, hr Stjerngranat, hr Nordenselt, grefve E. Sparre, frih. W. F. Termeden och hr Leuhusen. För detsamma åter hrr Dahlman, O. 1. Fåhreus och D. G. Bildt. Motståndarnes hufvudsakliga skäl voroatt regeringen för närvarande har dispositionsrätt icke blott öf. ver alkomsten, utan äfven, hvad en del bland dem angår, öfver sjelfva kapitalet. Genom den föreslagna förändringen skulle regeringen deremot, förmenade dessa talare, endast kunna disponera afsastningen, men icke kapitalet. Och om äfven förbehåll idetta hänseende funnes i betänkandet gjorda, så kunde olika uppfattning af stadgandena uppstå emellan regeringen och riksgäldsfullmäktige,, hvarigenom regeringen kunde blifva i mistning af medel, som hon ansett sig ega att disponera. Förändringen innebure dessutom en orättrisa mot ordentliga låntagare, i dessa fonder, hvilka genom ett kungabref blifvit betryggade mot uppsägning. Hvad Wadstena krigsmanshuskassa anginge, ansågs förslageticke en gång lagligt. Man betviflade för öfrigt aen förespeglade minskningen i förvaltningskostnader, och som förslavet således vore mindre nödigt samt till och med kunde medföra skada, så bestred man dess antagande. Frib. W. F. Tersmeden ville hafva frågan återremittera ! till utskottet. De trenne ledamöter, som talade för utskottets förslag, fästade sig isynnerhet vid den förenkling i räkenskapernas förande, som skulle blifva en följd af att förslaget antoges. Hr Bildt ansåg det vara ett sätt att få färre penningverk i landet, ty om det nu är svårt att säga hurudana våra finanser äro, så är det ändå svårare att säga huru de förvaltas. Hr Fåbraeus ådagalade utförligt, att de farhågor, sompå den andra sidan yttrats för ett befaradt ingrepp i regeringsmaktens rättigheter och en rubbning jemvigten mellan statsmakterna, var helt och let ogrundad, enär i detta hänseende fullt betrygnde förbehåll vore i betänkandet föreslagna. Ett bifall till förslaget från ständernas sida skulle en ng för alla bringa saken på det klara, enär K. M. komme att öfver förslaget höra krigskollegium eh fatta sitt beslut i öfverensstämmelse med sig öreteende onständigheter; hvaremot, om förslaget rkastades, nya motioner i ämnet komme att vid ifvande riksdagar väckas, och ständerna således oupphörligen dervid besväras. Sedan debatten fortsatts omkring tvenne timmar, vlef utskottets förslag på framställd proposition förKORR hvarpå ståndet åtskildes omkring klockan ,10. så v —— r W. F. Dalmans motion mod förslag till förfallniog em ansvar för falsk angifrelse; så ook annan ärdkränkning. Ett osvikligt bevis få semhällenas framåtskridande ir lagarnes förbättring. I detta hänseende hafva yi å den senaste tiden att äfven för vårt älskade färnesland kunna glädja åt märkbara framsteg, reträdesvis inom brottmäålslagstiftningens område, varföre vi förnämligast hafva att tacka den äldre :agkomiten samt lagberedningen, deri flera af lants utmärktare rättslärde varit inkallade. Och oakadt beklagigen tillfället blifvit försummadt att reian vid riksdagen för 10 år sedan, då Kongl. Maj:t nådig proposition inför rikets ständer framlade det f lagberedningen uppgjorda förslag till strafflag, anvga detsamma i dess helhet med deri befunna nöliga förändringar, hafva vi likväl ej mindre vid den rsta riksdagen under konung Oscars regering vunnit afskaffandet af spöoch risstraffen, än äfven, edan den konservativa reaktionen emotlagberednin:en lagt sg, dels efter hos rikets ständer vid 1854 irs riksdag derom väckta motioner, erhållit en på ufvudsakligen enahanda grunder som lagberedninsens förslag stödd lang om ansvar för stöld och snatz i samt rån, och i sammanhang dermed afskaffanet af den offentl ga kyrkoplikten, dels vid sist förutna riksdag, efter af K. M:t derom gjorda propoitioner, särskilta lagar, ej mindre om ausvar föralskning ech bedr 40 angående sammen älghing arbetes och fängelsestrafs verkstäl