Aftonbladet – 24 december 1859, sida 3

Nå väl, herr abbål... Nå väl, herr abbe Nå väl, herr abbel Intet svar Nå väl, berr abbå, ännu en gång, Tyst som i en graf. Är karlen död af lutter förskräckelse?, frågade Beauvallet sig sjelf, Han lätade sig ner, för att vid bimlens matta ljus betrakta honom närmare. Presten hade fallit med hufvudet ner mot stenen — han tycktes i sjelfva verket ej röra en led. Beauvallet tog honom i armen och skakade honond. Han är död...... Hur hänger detta samman? Hvad är det?... Ahlb En liten flaska låg på stenen bredvid den döde — den var tömd. Alltså gift. Ett grundligt gift, passande till en sådan man! Dödande på fläcken, destilleradt af afgrundens makterl..... Han har uppfyllt rättfärdigheten. ÅTTONDE KAPITLET. Vi återfinna, Beauvalle zuaven först efter freden i Villafranca. IComo, på återväg hem till Frankrike. Han hade icke kunnat underlåta att besöka vänner derstädes, framför allt: för att ärligt tömma den bekanta flaskan vin med sin pojke, hvilken, numera var återkommen dit och hel karl igen, om hag än icke skule varit alldeles presentabel ännu i en ny kampanj. Det är öfverflödigt att säga, att detta besök var för familjen Jonnåz en sann högtid, att Paolo kramade honom till sitt hröst med förtjneniog och rörelse, att den vackra Carlota derefter kramade honom med en tacksamhetens hänförelse, som Paolo icke kunde annat a obetingadt tillåta, och att den gamle Jonndz slutligen kramade honom med ett karla-i tag, sådant att han sjelf var nära att förlora andan dervid. Hur mycket hade. man icke att berätta hvarandra, hur många känslor attutbyta, bur