Aftonbladet – 24 december 1859, sida 2

RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeoln. Öfverläggning om ea adress till H, M. med afseende på Sverges uppträdande vid kongressen. Ett särskildt plenum hade -blifvit anslaget till i går afton kl. 6 för behandling af ofvanstående ärende, hvilket blifvit bragt å bane genom kommunikation från borgareståndet af hr Lallerstedts i ämnet väckta motion. Hr G. Montgomery, som först erhöll ordet, förklarade sig icke kunna betvifla att den högsinnade konung öfver ett fritt folk, hvilken till sitt valspråk antagit Land skall med lag byggas., icke skulle vilja bevara ett annat folks lagliga frihet och rättighet att öfver sig sjef bestämma. Talaren ansåg det heller icke möjligt att någon på detta rum dragit sådant i tvifvelsmål, och trodde derföre icke att många röster skulle höja sig för förslaget, hvilket talaren för sin del önskade måtte förfalla, såsom både onödigt och opåkalladt. Hr 6. M. Stjornsvärd fann motionen af en ganska bemärkelsefull natur och ansåg densamma högligen förtjent af uppmärksamhet. Gjörde man sig reda för historien och dess vittnesbörd, så funne man, att vi sjelfva alltid utan främmande inblandning valt våra regenter, bestämt vår styrelseform och ordnat våra inre angelägenheter. Så vid riksstyrelsens öfverlemnande åt Sturarne och Wasa, enväldets öfverl!emnånde ät Carl XI, konungamaktens inskränkning id Ulrika Eleonoras tronbestigning, den nu gällande regeringsformens antagande och Bernfflottska dynastiens utväljande. Den rätt vi sålunda sjelfva egt och utöfvat böra vi äfven tillstädja andra folk att utöfva. Genom cen öfversigt af ställningen i Italien idagalade talaren i buru hög grad de befolkningar, om hvilka här vore fråga, hade gjort sig förtjenta af det fulla åtnjutandet af rättigheten att råda öfver sig sjelfva och sina öden. Och då vi, fullföljde talaren, till följd af vårt läge, ej kunnat eller kunna aktivt uppträda till deras understödjande, böra vi åtminstone genom uttryckandet af en opinion gifva villkänna vårt deltagande för dem och vår önskan att non-interventionsgrundsatsen, denna frukt af nyare tidens civilisation, måtte göras gällande med afseende på ordnandet af deras angelägenheter. Talaren gillade således motionen, och det till den grad, att han här upptog densamma såsom sin egen och påyrkade remiss derå till ekonomiutskottet. Friherre Paykull. Icke jag och troligen ingen inom det fria och frihetsälskande Sverge vill uppstå för att föra despotismens talan. Vi önska således utan tvifvel alla lycka och framgång åt Italiens Billiga sträfvanden att, såsom en fri nation, kunna ernå de oskattbara fördelar, som ett konstitutionelt regeringssätt skänker, och hvar och en, som besökt detta sköna men förtryckta land, skall säkerligen med ännu Iifligare deltagande följa de mått och steg, som Europas mäktigare stater vidtaga för att understödja eller motverka dess åtminstone i moraliskt hänseende rättmätiga fordringar. Jag beklagar blott, att större delen af det mellersta Italien ej tyckes kunna hysa någon förhoppning att blifva delaktigt af de politiska fördelar, hvilka man nu synes vilja bereda åt dena norra delen. Sådan är min tanke i afseende på sjelfva grundämnet för den nu föredragna motionen, men rörande konseqvenserna eller de åtgärder, som af ständerna i detta afseende skulle kunna vidtagas, äro. mina åsigter betydligt skiljaktiga ifrån motionärens. Det är på det högsta angeläget att den ena statsmakten icke söker intränga på den andras område, hvarken medelbart eller omedelbart. — Likaså olämpligt det vore, om regeringen, just i detögonblick då rikets ständer voro i begrepp att fatta sitt beslut öfver en vigtig fråga; till exempel en genomgripande beskattningsåtgärd, skulle låta afgå till stånden en skrifvelse med uppmuntran och anvisning att i detta. afseende ställa sig till efterrättelse dess deri Fttrade åsigter,, lika obehörigt är det å rikets ständers sida att, just då regeringen skall i ett vigtigt ämne bestämma sitt handlingssätt, framkomma med. en fingervisning huru de anse saken böra betraktas. I förevarande fall föreställer jag mig visserligen, att en skrifvelse ifrån rikets ständer, såsom näppeligen af behofvet påkallad, skulle vara af ringa eller intet inflytande, allrahelst då Sverges nuvarande regering i allmänhet tyckes vara lifvad af en fredsinnad anda och således i afseende på Italie s sak troligen icke ämnar beträda en i mctsatt riktning gående bana; men ehuru ett sådant steg efter all anledning nu kunde vara oskadligt, så är det likväl såsom exem