Aftonbladet – 16 december 1859, sida 2

lan är sämfält, genom att fråntaga de husegande ärare dem valrätt de redan ega. till borgareståndet semensamt med städernas öfriga innevånare. Han LD: såg det emellertid högst önskvärdt, att förslaget anträdde i en ny gestalt, som icke gåfve anledning till nyss antydda anmärkning. Hr Wahlböm ansåg, att om man vill medgifva :epresentationsrätt åt elementarlärarne, så borde såian rätt tilldelas dem alle, och då de otvifvelaktigt närmast tillhörde presteståndet, så ansåg talaren en koncession böra göras åt nämnde stånd, komme det in att ske på borgareståndets bekostnad. Hr Lallerstedt ville icke göra någon uppoffring för presteståndets skull. Borgareståndet hade städse antagit alla förslag till mer eler mindre genomsripande reform af det representativa systemet, hvilka. blifvit detsamma förelagda. Detta vore första gånsen borgareståndet i sådant hänseende tvekat, och ståndet hade dertill sina goda skäl. Tillförene hade: man verkställt de s. k. lappningarne på det representativa systemet utan att följa någon viss genomsående grundsats; men tiden hade gått framåt och man hade numera kommit till insigt om den riktning, i hvilken man borde fortgå, nemligen mot den mfälta valprincipens allt allmännare tillämpning. la förslag, som ej ledde mot detta mål, borde derre afslås. Det föreliggande förslaget gåfve en hyllng åt tre grundsatser, dem borgareständet städse visat sig ogilla, och detsamma kunde derföre icke af detta stånd bifallas. För det första utginge det från och skulle gifva en ny utsträckning åt klassvalsprincipen. För det andra erkändes och befästades genom detsamma ett samband mellan kyrkan och skolan, hvilket åtminstone inom borgareståndet icke omfattades med synnerliga sympatier; Antoges förslaget, vore: det: all möjlig sannolikhet. för, att de mäk-. tiga inom stiften skulle ställa så till, att endast sådana skolmän, som vore eller ämnade. blifva prester; och följaktligen också vore kandidater till de feta: pastoraterna, komme ifråga att inväljas i presteståndet. För det tredje skulle genom förslagets anta-. gande uteslutas från borgareståndet elementer, som redan en gång dit inkommit, just med tillämpning af den samfälta valpriocipen. Man säger visserligen att presteståndet nu är benäget för denna förändring, men detta stånd finge härvid erfara, hvad. som sä ofta inträffar på det politiska området, att eftergifterna komma för sent. Talaren trodde för öfrigt, att det. ej skulle vara svårt att få valrätten till borgareståndet utsträckt till alla elementarlärare, då dessa ju alla vore boende i städerna och innehafva sådan medborgerlig ställning, att inger lärer bestrida. att de böra vara politiskt berättigade. Hr Grenander fann det principlöst att vilja in-rymma nya elementer i ett stånd men ej i ett annat och ansåg derföre förslaget böra bifallas, äfven om detta medförde en uppoffring för borgareståndet. De skollärare, som önskade bibehålla valrätt och valbarhet till borgareståndet; behöfde derom ej gå miste, endast de gjorde sig tiM borgare eller näringsiäkare, i hvilket fall de, lika litet som frälsemän, ateslötes från detta stånd. Rektor Widell hade ämnat utförligt yttra sig å detta ämne, som så nära rörde den samhällsklass han tillhörde; men då hr Dabm: redan hade så fullständigt utredt frågan, så kunde han inskränka sig att till alla delar med honom instämma. Kunde för in. del icke se någon fördel för skollärarne af det föreliggande förslaget. De skollärare, som redan vunnit inträde i borgareståndet, hade der blifvit så emottagne, att de säkerligen ej skulle utan saknad skiljas derifrån. Talaren hoppades visserligen, att. skollärarne skulle blifva väl mottagna äfven i presteståndet; men dettå vore blott ett kopp, det förra vore en visshet, och talaren ville derföre åt lärarne bibehålla den representationsrätt de redan ega. Och förde han härvid ingalunda sin egen talan, ty han komme troligen icke mer att bevista något riksmöte, hvarken i ett stånd eller i ett annat; utan talade ban för de värdigare efterträdare han kunde få inom letta stånd. Hr Carlsson önskade att en så bildad och frisinnad medborgareklass, som elementarlärarne, måtte erhålla grundlagsenlig representationsrätt, och biföll derföre förslaget. Hr Björck förmälde sig hafva tillförene omfattat den åsigten, att stånden borde strängt tillslutas för alla nya elementer, så att man kunde hoppas attpåtryckningen utifrån skulle blifva så stark, att en geoomgripande reform skulle kunna åvägabringas. Sedermera hade han. dock frångått denna åsigt och kommit till den öfvertygelse, att det skulle vara nyttigt att genom partiella förändringar närma sig det. mäl, som man bar i sigte, och det var äfven derföre som han hade gifvit upphof till det förslag, hvilket vid detta riksmöte tillfört borgareståndet så många nya krafter. Men talaren trodde dock, att det vore i högsta grad nödvändigt att vid dessa partieha förindringar strängt vidhålla en grundsats, som verkligen kunde föra oss-framåt; hvarföre ock, då ett för: slag bringas å bane, hvilket, såsom det förevarande, enligt hvad här blifvit fullständigt ådagalagdt, tvärtom skulle föra oss tillbaka, ett sådant förslag borde förkastas. Det vore visserligen sannt, att bruksegarne inkommit i borgareståndet såsom klass; men talaren ville erinra, att utveckliogen går blott stegvis, och att det var nödigt att de gamla stånden först öppnade sig för klasser och korporationer, för att sedan öppna sig för personer. Vi hade redan uppnått detta senare stadium och vi borde derföre icke återvända till ett, som är lyckligen passeradt. Hr Sundblad tillkännagaf:i korthet, att han komme att rösta emos förslaget. Hr Wern hade derpå ånyo ordet för att tillkännagifva det han med sitt förra yttrande ingalunda velat förorda klassvalsprincipen; han vore tvärtom en varm anhängare af de samfälta valen; men skäl kunde dock förefinnas; som gjorde det välbetänkt att antaga ett förslag, äfven om det icke utginge från denna sednare princip. Hr Loven ville, med afseende på den långt framskridna tiden, inskränka sig till att gifva tillkänna, att han röstade emot förslaget derföre att detsamma, på sätt hr Lallerstedt visat, vore fotadt på principer; dem han icke kunde gilla. Sedan derpå diskussionen förklarats slutad och talmannen gifvit tillkänna, att fyra ledamöter yrkat bifall, men tio afslag, gjordes proposition på bifall, hvilken besvarades med nästan allmänt nej. Blott några få jarop hördes och förslaget förklarades, utan att votering blifvit begärd, vara förkastadt. ———