Aftonbladet – 16 december 1859, sida 2

RED IAN Bondeståndet. Öfverläggning om hemmansegares representationsrätt. (Forts. fr. gårdagsbl.) Nils Larsson var lifligt och fast öfvertygad om fördelarne af den föreslagna förändringen, och hade derföre också från början varit för densamma, Han vore det äfven nu, och det med så niycket större tillfredsställelse, som han-fann att meningarne alltmer och mer öfvergått på samma sida. Vid förslagets betraktande borde man se det från tre synpunkter: huruvida det vore föreskrifvet af rättvisa och . billighet — om det medförde några fördelar och — om det innebure några vådor, så väsendtliga, att de borde föranleda dess förkastande. I afseende på första, frågan eller om förslaget vore rättvist och . billigt, ansåg talaren det vara temligen klart, att den icke kunde besvaras på mer än ett sätt. Det borde nemligen falla i ögonen, att en jordegare icke, för det han haft tjenst, kan hafva andra intressen än bondeståndet, då han vid valet icke är annat än jordbrukare. På samma sätt är det med dem, som tillhört annat riksstånd. Det händer ofta på landet, synnerligen i grannskapet af städerna, att det finnes hemmansegare, som varit berättigade att deltaga i borgareståndets val, och det kommer att hända ännu oftare sedan 14 riksdagsordningen fick sin nya lydelse. Många bland dem hafva nemligen varit husegare i städerna. Skulle nu sådant beröfva dem den representationsrätt de hafva såsom hemmansegare? Ingen, som uppträdt emot förslaget, hade bestridt förslaget såsom orättvist, och det kunde således anses såsom en afgjord sak, att rättvisa och billighet fordrade att förslaget skulle antagas. Vidkommande andra frågan, eller om några fördelar härflöte af förslaget, så ansåg Nils Larsson det icke allenast för bondeståndet sjelft, utan äfven för representationen i allmänhet, af väsentlig fördel och vigt att ett sådant närmande mellan stånden åvägabragtes, Representationen kan icke anses tillfredsställande sammansatt, , så länge hela klasser af medborgare hållas i omyndighetstillstånd, klasser, som förtjena något bättre än att så undanskjutas. Det borde anses såsom af ett väsentligt gagn för bondeståndet att upphemta de krafter, som stå att finna utom den rena bondeklassen, och ståndet skulle betydligt stärkas, om det komme att representera en ännu större del af nationen än för närvarande. Det måste också vara af vigt för förbandlingarne inom ståndet att upphemta deras intelligens, då det icke kan förnekas att i allmänhet högre upplysning finnes inom denna klass än bondeståndet har att uppvisa. Det kan också icke falla någon in att utesluta dem för deras högre upplysning. Skulle det dåvara . den omständigheten, att-de tillförene innehaft en tjenst, man kunde finna anledning att utesluta-dem? Talaren ville icke erkänna en.sådan åsigt. Tredje frågan, om förslagets antagande skulle medföra några öfvervägande olägenheter, bade icke af förslagets motståndare blifvit besvarad, på något fvertygande sätt. Att man kunde finna någon våda deruti, att en person förut varit i tjenst, det föreoll talaren oförklarligt. Man hade talat om pensiosärer. Men här vore förhållandet att civilembetsvännen icke erhålla pension förr än vid 65 års åller. De skulle således sannolikt icke komma i fråga ill riksdagsmän; men om det skedde, så skulle sålant vara, i stället för en fara, en fördel för stånlet sjelft. I fråga om dem, som tillhört annat riksstånd, Lbade man bört några invändningar göras