Aftonbladet – 16 december 1859, sida 2

RIKSDAGEN. Borgareståndet. Öfverläggning om representationsrätt i presteståndet för elementarlärarne, (Slut från gårdagsbl.) Hr Rosenqvist röstade emot förslaget, emedan allmänna meniogen redan längesedan utdömt presteståndet såsom en politisk institution, och det icke tjenade till någonting att stötta en gamrhal bygnad, dömd att ramla. Borgareståndet borde icke helle finnas särdeles benäget att skilja ifrån sig de utmärkta män från skolan, som det redan räknade bland: sina medlemmar. Hr Rydin hade tillförene varit af den åsigt, att ett tvåkammarsystem skulle kunna på det sätt er nås, att de båda första stånden förstärktes med orepresenterade elementer och komme att bilda ett öfver hus. Representationen hade dock beträdt en annan väg, då man börjat inympa dessa elementer på borgareståndet, och talaren trodde, att om man fort ginge på denna väg skulle detta stånd kunna omdanas till det blifvande öfverliuset, medan bondeståndet åter komme att bilda den nedre kammaren. Och som det föreliggande förslaget skulle leda bort ifrån, i stället att främja förverkligandet af en sådan sakernas utveckling, så motsatte talaren sig detsamma. Hr Wern kunde icke finna något ondt uti om man gjorde de riksstånd, hvilkas sammansättning man mest ogillade, så drägliga som möjligt, och ta laren trodde, för att begagna en af en föregående talare använd bild, att så länge man nödgades bebo en gammal bygnad, vore det väl skäl att göra den så beboelig och ändamålsenlig som möjligen kunde ske. Och otvifvelaktigt vore, att presteståndet genom den föreslagna reformen skulle sättas i tillfälle att egnaten mera allsidig pröfning åt förekommande frågor. Det vore visserligen sannt, att reformen e gioge i den riktning, som man helst skulle önska. men man finge förbise olägenheterna, då de fördelar som uppnås äro öfvervägande. De anmärkningar, som blifvit gjorda i afseende på speåialiteter, t. ex. valsättet m. m., inträffade alla på bruksegarnes in rymmande i borgareståndet och det för utseendet a deras representanter stadgade valsätt. Sedan emel lertid talaren utförligt framlagt dessa med flera skäl som han ansåg Etala för förslaget, förklarade hav slutligen; att, ett enda bland de af den förste tala: