Aftonbladet – 15 december 1859, sida 2

tyckte för öfrigt, att om lärare skola intagas i pre steståndet, så kunde också några dansmästare och exercitiemästare väl. försvara sin plats der. Grefvt af Ugglas ansåg det vara rätt och billigt att skollärare intagasi presteståndet, derföre att fåtalet af dem äro så qvalificerade, att de kunna få inträde i bor gareståndet. På framställd proposition blef förslaget af ståndet bifallet. 13:de punkten, angående hemmensegarss representationsrätt i bondeståndet väckte en ganska liflig debatt, hvilken börjades al grefve Li!jencraniz, som var emot förslaget. Grefver ansåg icke en landtbrukare kunna ur bildningen: synpunkt räknas till bondeståndet, Han önskade. väl att den talrika och bildade klass, hvarom här är frå ga, skulle erhålla. representationsrätt, men att den i så fall måtte inympas på ett annat stånd än bonde ståndet, emedan skilnaden i bildningsgrad icke skulle göra anordningen behaglig hvarken för de gamle i ståndet eller för nykomlingarne. Om ett statsråd. en general eller en president tager afsked och sätte! sig.ned på sn egendom, så kan han väl icke räknas till allmogen, och paragrafen säger ju tydligt: all pen välje inom sigs. På dessa skäl yrkade talaren afslag. Grefve H. A. Taube uppträdde emotgrefve Liljen erantz yttranden. I samma stund man tagit afsked ur statens tjenst och blifvit endast hemmansegare, är man valbar i bondeståndet. Om bildningsgraden skulle bestämma valet, så blefve det kanske svårare än nu att afgöra hvem som skulle blifva representant. Hur högt man än stått, bör man dock aldrig vara generad af att genom allmogens förtroende kallas till riksdagsman. Röstade för bifall till förslaget. zz Hr G. M. Stjernsvärd röstade för afslåg, af samma skäl som i fråga, om den förra punkten. Kunde inte annat än förvåna sig öfver att, fast man så faderligt velat sörja för de öfriga ståndens förstärkande, så har dock ingen fallit på den idn att vilja förstärka ridderskapet och adeln, hvilket lika väl; kunde-behöfvas; ; Grefve Björnstjerna anmärkte emot grefve Liljencrantz yttrande om den högre bildningen hos dem, som skola få representationsrätt, att just detta. skäl bestämde honom att yrka bifall till förslaget, emedan en förstärkning af bildning alltid vore af nöden. Hr D. G: Bildt förklarade sig tillhöra dem, som önska hemmaasegarnes representationsrätt, men kunde icke underlåta att fästa sig vid ordalydelsen i paragrafen. Efter att hafva uppläst densamma, förklarade talaren, att han ansåge det böra hafva stått hemmansegare i stället, ty en afskedad embetsman kan icke anses tillhöra allmogen. Som lagstiftare bör man söka vara så tydlig, att inga lagförklaringar sedan behöfvas. Talaren påminde i detta fall oM den förändrade. 14:6, som redan föranledt flera rättegångar och meningsstrider. Det vore mera grundlagsenligt att nu afslå förslaget, för att sedan kunna antaga ett nytt med förändrad redaktion: Trodde, i likhet med grefve Liljencrantz, att hemmansegare af den. bildade klassen borde tillhöra ett annat riks-stånd, och röstade således för afslag. Friherre W. F. Tersmeden kunde icke annat än förundra sig öfver motståndet, och ansåg de anförda skälen vara endast svepskäl för att i alla hänseenden förkasta förslaget. Med allmoge menas hären man för sig, en odalman; och talaren bestridde att det vid tillämpningen någonsin kan få en annan betydelse. Kunde icke förstå i hvilket stånd man skulle: placera denna. talrika och vigtiga samhällsklass, om inte just i det stånd, som för närvarande har största bebofvet af förstärkningar i intellektuelt hänseende. Röstade således för bifall: Hr G. Cedersohilöld ansåg benämningen allmoge vara svår att närmare bestämma, och omtalade sin egen erfarenhet i afseende på karta-sigillata-förordningen, den enda, der ännu benämningen allmoge begagnas. Hade funnit det mest bero på namnet och rocken. Vi sträfva ju. att få den bögsta upplysning in i representationen, och derföre bör man gifva bifall åt förslaget. Talaren ville dessutom alls icke medgifva, att bondeståndet är så obildadt, att f. d. embetsmän skulle behöfva vara generade af att inträda der. Herr von Ehrenheim förklarade, att då vår grundlag icke känner flera än fyra stånd, så måste till allmogen räknas hvar och en, som icke tillhör något af de öfriga stånden. Det enda stånd, som, utom böndeståndet, skulle kunna inrymma dessa hemmansegare, vore ridderskapet och adeln, men några sympatier för ett sådsnt inympande trodde talaren icke finnas mom riddarhuset, Röstade derföre för bifall till förslaget. RS nt Herr R. T. Cedersohilöld änsäg att hvar och en, som icke vill en total och brådstörtad ombildning af den nuvarande representationen, borde samtycka till detta förslag, emedan det tjenar till att förstärka densamma. Röstade för bifall: Justitiestatsministern, frih: De Geer förklarade, att ordet allmogen är en ganbska obestämd benämning; det harsofta, och i synnerhet förr, betydt hela folket, och talaren påminde, som stöd för denha åsigt, om Gustaf MWasas valspråk: Gud och Sverges allmoger; ansåg det-sdock is tillämpningen icke kunna beteckna annat än innehafvare af landets jord, och önskade lifligt bifall till förslaget: På framställd proposition blef förslaget af ståndet bifallet. FPiorton e och femtonde punkterna antogos utan diskutsion. Sextonde punkten om ordförandeskapet vid allmänna öfverläggningar. Herr von Franoken anhöll om afslag på denna punkt, såsom icke af bekofvet påkallad. Herr von Ehrenhelm förordade förslaget, och då på framställd proposition nästan enhälligt jaförspordes, begärde herr von Francken votering; hvilken utföll så, att förslaget med 93 ja mot 24 nej blef af ståndet bifallet. Sjuttonde punkten om deckarge för s:etsrådets ledamöter. Detta förslag bekämpades af hr N. Tersmeden, men förordades deremot på det högsta af justitiestatsministern, frih: De Geer, som fann ändringen hafva allt skäl för sig. Då det är af mycken vigt att folket icke misstänker regeringens sätt att handhafva statens medel, så hoppades talaren att förslaget, såsom tjenande till införande af skärpta, kontroller, måtte af ståndet bifallas. Herr G. M. Stjernsvärd instämde med den förre talaren, och yttrade på samma sång sin tillfredsställelse dermed att en af konungens rådgifvarey hvilka saken närmast rör, velat förorda densamma. På framställd pröposition ropades nästan enhälligt ja, och begärdes af. hr O.--Björnstjerna votering, hvilken utföll så, att förslaget med 60 ja mot 23 nej blef af ståndet bifallet. Adertonde punkten angående borgen för utgifvande af periodisk skrift. Mot detta förslag talade Br Palmerante hråi P. R. Tetimeden; frih. Stäöl von Holstein, br W. F. Dalman och hr von Qvanten: för detsamma deremot hr N. Tersmeden, hr Carleson och grefve Lagerbjelke. 4 Er P. R. Tersmeden uppdrog en historik öfver borgenssystemet för tidningar i andra länder. Hos oss väcktes frågan vid 1828—30 års riksdag, men förföll då, och återkom redan vid sista riksdagen, varvid frågan blef hvilande genom votering i förstärkt utskott. -Talaren ansåg detta förslag alls icke sunna utestänga skandalpressen, ty den, som vill utsifva ett skandalblad, finner alltid borgen. Den stora oressen skulle mindre lida derutaf, men den mindre ringe under, och man skulle dervid hindra yngre och nindre bemedlade personer att göra sina åsigter och cunskaper gällande. Såsom ett i förväg lagdt hinder jb ir detta ett bland de stängaste, som finnes, Tala-lte a rt tt RE EA AY