Aftonbladet – 14 december 1859, sida 2

Kurir från Paris, Den 6 December. Centralitaliens öde i nytt ekipage. — Kongressen: eviga beslut och oomkullrunkeliga rådslag, — Hvad som skulle ske år 1880, om den tyske kon den Jaspers har rätt. — Delom rofvet! — Pa ullo sainora canamus. — Dumas Sonen oeh der slösande fadern,. — Person dramatis. — Em de rose och Esprit de Bourdaloue. — Pyrami dalisk framgång. — Gluck contra Musard, — Parisaren bättre än sitt rykte. — En fråga i de högre kemien. — Gud är Gud, men är baror Berzelius hans profet och ingen efter honom? Det är nu då afgjordt, att vi få en kongress, bravo! Nästan en dubbelkongress, bravissimol Den diplomatiska verlden skall åter hålla stort: gehcimestatsråd i Paris, och der ifriga verlden, som står utanför, skall åtminstone hafva nöjet af att få beundra en, mänge nya, magnifika ekipager,: dessa förgyllda: och sammetsklädda diplomatiska landåer, i hvilka Romagnas öde, Parmas, Modenas, :Toscanas åker upp på det bestämda klockslaget för att ändtligen göra slag i en oändlig sak och sättz punkt för en temligen krånglig sida af nutidens historial Ty menibgen är ju dock denna, att hvar kongressen beslutar, 1860 års pariserkongress. det skall bli ett verk för evigheten och någonting definitivt. Evigt och definitivt åtminstone till år 1880, detta kritiska år. då enligt den store vestfaliske spåmannen Jaspers för säkran Europa kommer att upplefva högst märkliga ting: påfvestolen undanflyttad på hi storiens gamla skräpkammare, der, så mångz andra dråpliga troner redan befinna sig, Frankrike sjelf sönderfallet i trenne särskilda riken. Tyskland deremot förenadt under en enda herrskare, os. v. Det är emellertid 20 år dit. och betänk dock! I våra dagars politiska mouvement — att bestå för hela tjugo år!!Min Gud, det är endast en handvändning sedan den sednaste kongressen, och göras icke redan försök på att få dess högtidliga arrangementer ändrade? Tills 1880 ba vi alltså rådrum, om den kloke . vestfaliske bonden eljest har kikat rätt i stjernorna, och tilldess delom då lugnt rof. vet, chacun selon ses dents! ? För öfrigt är allt detta saker, hvilka endast högst obetydligt höra till mitt och ert kapitel; Garibaldi, bar öhkke litet dervidlag att säga. Edmond About vill också ha ett ord med: laget, vi för oss hafva helt annat att taga vara på. Dumas d. y. bar då ändtligen fått sitt: nya stycke uppfördt — före kongressen. Det såg ett ögonblick betänkligt ut. Censuren ; hate redan fattat sin stora sax för att ge kompositionen en mera moralisk snitt, och då förfstaren ropade öfver våld, slog teaterdirektören förren i lås midt för hans näsa. Emellertid nar man lyckats få saken bragt i ordning. nsorn har funnit sig i att vara blind och öf — en gång gör ingen gång — och teaen har beqvämat sig still att inse sitt eget västa. Le pöre prodigue, bar alltså: gått af tapeln. d Personerna i stycket äro: en slösande faler, grefve och seigneur, tillbedjare af det cka könet och med den. ästa smak i verllen ruinerande sig för denna ädla passion; len slösande faderns son, också stor amatör! f vackra fruntimmer, men behandlande saen förnuftigt, förenande sinne för ekonomien ned känslan för det sköna; en någorlunda entimental ung fröken Heleöne, hvilken mellan dra och 3:dje akten gifter sig med den slö