Aftonbladet – 14 december 1859, sida 2

att återgå omedelbart till den Hallska ministåren. Men männen af det undanskjutna partiet hafva i detta ögonblick totalt glömt allebanda saker, som det måhända icke skadade att komma ihåg, och framför allt den soda gamla satsen est modus in: rebus. Om jag skulle tillåta mig att litet fysiologiskt skärskåda denna doktrinärernas stora harm och förgrymmelse, ville jag våga den bypotes, att i botten deraf ligger för det första en stor ,Skuffelse, emedan man. säkerligen intill sista, ögonblicket hade gjort tyst räkning på att det i närvarande stund skulle blifva rent omöjligt, för hvem det vara månde, att bilda en minister utan att åtminstone låna ifrån det afgångna, för det andra en viss samvetsförebråelse ötver att de sjelfva fuskat bort sin hela ställning, dels genom att föra en olika strid på hofintrigens gebit, dels genom att (jag talar bär närmast om den Hallska ministeren) under en så lång tidiecke hafva gjort något mera, än låtit det gå, och sålunda i sjelfva verket hafva gjort sig sjelfva umbärliga. Man är, med ett ord icke så litet förargad på sig sjelf, och, som ofta händer, låter man detta gå ut öfver andra. Hade man kunnat drömma att der skulle ske, som nu skett, hade man varit klokare; nu är det tillsvidare för sent, det kan man aldrig förlåta — herr Rotwitt! Herr Rotwitt åter tyckes taga sakerna mycket lugnt, och uppriktigt sagdt, tyckes mig att det från många sidor vore det förnuftigaste. om man toge samma parti. Jag har redat för några dagar sedan uttalat bela min enskilda tanka i saken, då jag sagt: låtom oss blott en liten stund vänta, för att se några handlingar från det nya kabinettets sida, förrän vi döma med större bestämdhet om detsamma! Jag kan i dag endast upprepa det. Den simplaste rättfärdighet synes fordra detta, och-en sådan respit har också blifvit tillstadd hvarje annat kabinett, der icke en eller annan personlighet gifvit det på förhand en öfvervägande och bjert kulör. A I går e. m. hölls geheimestatsråd ute hos konungen på Fredriksborg. Förutom en löpande förrättningssak, tillsättandet af den 1ediga stiftamtmansposten för Sälland — hvilken på kohseljpresidentens förslag blef gifver åt en af de nyss afgångna ministrarne, Simony. — stod frågan om prins Christians af Danmark utnämnande till siåthållare i Holstein på dagordningen. Jag vill för i dag endast i korthet nämna, att efter en längre debatt. derunder prinsen lät sig angeläget vara ati taga hela konseljen till vittne på att han icke önskade denna förtröendepost, blef det statsrådets beslut att han, prinsen, skulle dertiil utnämnas. Förmodligen undertecknas också redan i afton af H. M. detta statsrådsbeslut. trots den skriftliga protest, eller hvad :man vill kalla det, som prinsen denna eftermiddag säges hafva inskickat till konseljpresidenten. Denna regeringshandling, på hvilken jag redan; i ett föregående bref förberedt er och hvilken säkert skall tillräckligt komma att tala om sig, är då ministeriet Rotwitts debut. Den synes mig obestridligen vara i hög grad betydelsefull och vittna om såväl energi som om en riktning, med hvilken åtminstone de icke böravara missbelåtna, som önska frågan om Holsteins försättande i en riktigare ställning till Danmark-Slesvig, än hittills varit hän delsen, bragt närmare sin lösning, om än blott: ett fjät. Det betydelsefulla i statsrådsbeslutet blir tillika rätt pikant, då man betänker at det tagits af en ministör med prins Christians nära anförvandt baron Blixen som en af dess förnämsta och mest verksamma ledamöter. P. S. Fackeltågsfrågan förevar i går afton till diskussion i studentföreningen, men föll. Casinomötet visar sig likaledes — bäst att låta fara. En del af riksdagsmännen böllo 1 går afton en liten geheimesession, dervid beslöts att söka skaffa 40,000 respektabla underskrifter, på en uppmärksamhetsadress till. exminister Hall; dervid tyckas då de storartade pla nerna stanna, och man tager sin skada igen medelst att på Casinoteatern applådera viss kupletter i en fransk vådvill, deri man älska: att finna en anspelning på några förevarande förhållanden, liksom häromaftonen äfven på den kgl. teatern vissa uttryck i stycket: En ministeriell embetsman, Detta hör till de: oskyldigas kapitel. SB.