Aftonbladet – 9 december 1859, sida 3

SLaNUCINa UALSKUUCS. Om förstärkningen af konungens högsta domstol. Till Bedaktionen af Aftonbladet. Smart afgöra ständerna en af de för svenska lagskipningens jemna och säkra gång vigtigaste frågor, nemligen huruvida konung och ständer skola erhålla rättighet att efter behof öka antalet af högsta domstolens ledamöter så, att den kan arbeta på två ajfdelningar, och derigenom förekomma det mången medborgares timliga väl ruinerande förhållande, som nu existerar, nemligen att sällan något civilt mål, om än aldrig så angeläget, kommer att företagas till afgörande förr, än två år efter det målet till nedre revisionen inkommit. En sålunda fördröjd rättvisa är ofta värre än en mindre orättvisa; ty ,xmedan gräset gror, dör kon. Alla fyra stånden voro ock vid sista riksdagen ense om nödvändigheten att öka högsta domstolens ledamöter. Bondeståndet ville dock i början hafva i grundlagen bestämdt, att antalet ej skulle kunna stiga öfver sexton; men sedan konstitutionsutskottets förslag blifvit godkändtaf de tre öfriga stånden, och de sålunda tillkännagifvit sin önskan, att aderton i stället för sexton skulle bestämmas såsom det högsta möjliga antal, frånträdde bondeståndet sin särskilta mening och antog konstitutionsutskottets förslag att hvila till denna riksdag. Då således detsamma blifvit vid sista riksdagen af alla fyra stånden godkändt, eger man skäl att hoppas, att det äfven denna riksdag af alla fyra stånden, således äfven af bondeståndet, antages, helst det blifvit af rikets ständers justitieombudsman förordadt, och han, såsom böndeståndets sekreterare, egde ståndets fulla förtroende, samt i egenskap af justitieombudsman af ståndet erhållit ett ampelt vitsord. Men emedan: någon bland riksdagsmännen, som haft mindre tid att göra sig bekant med detta ämne, möjligen kan antingen hysa tvifvel om grundlagsförändringens. nödvändighet eller ock föreställa sig, att lagskipningens enhet skulle bättre bevaras, om högsta domstolen arbetade på en enda afdelning, vågar en äldre jurist, f.d. riksdagsman, till riksdagsmännen i de stånd, der sådana tankar,eller tveksamhet att förslaget antaga, kunna yppas, vördsamt hemställa, dels att konstitutionsutskottets memorial i samma ämne, n:r 34 vid förra riksdagen, i hvilket nyttan, ja nödvändigheten, af förändringen klart ådagalägges, måtte blifva under öfverläggningen uppläst, dels ock att uppmärksamheten fästes derå, att enhet i. lagtillämpningen under nuvarande förhållanden visat sig nära omöjlig, då högsta domstolens ledamöter esomoftast ombytas, emedan af de tolf, af hvilka domstolen består, endast åtta få vara tjenstgörarnide, men att deremot, då domstolen kommer att arbeta på två divisioner, mellan hvilka målen fördelas efter . deras art och beskaffenhet så, att t. ex. brottmål och egodelningsmål samt vissa andra slags ärenden föredragas blott på den ena divisionen, och åtminstone största delen af revisionsmålen föredragas på denandra; enheten i lagtillämpningen och lagtolkningsprin ciper bör kunna någorlunda bevaras. Att målen böra fördelas efter deras art, så att, i fall några revisionsmål skola föredragas på brottmålsafdelningen, dertill böra väljas vissa klasser, t. ex. konkursmål eller dylika, föreskrifves dels af den stora principen om arbetets delning, dels ock af omöjligheten för en man att kunna genomtränga och djupare studera alla de delar af svenska lagfarenheten, hvilkas tillämpning ifrågakommer vid högsta doms stolen. På den afdelning, hvilken får brottmål och egodelningsmål, hvilka ega ett visst sammanhang med den -ofentliga rätten, helst flera lärda män dit hänföra hela kriminalrätten, böra äfven handläggas tvister om intecknipgar, lagfarter, förmynderskap m. m.dylikt, äfvensom alla de ärenden, hvilka genom 1828 års. förordningar blifvit eller fra ndeles blifva öfverflyttade från de administrativa verken till domstolarne eller från statsrådet till högsta domstolen. Frågansär således endast: om tillämpning af den stora grundsats, hvars följande är nödvändig för all kultur, nemligen att det menskliga arbetet fördelas efter dess olika art, så-att enhvar blir mer fullkomlig i något -särskilt. Samma princip, 6om inom statsrådet ligger till grund för ärendenas fördeliäing efter deras art på de olika departementena, samma princip bör ock tillämpas på ärendenas fördelning. mellan de blifvande olika afdelningarne af högsta domstolen. Endast derigenom kanman erhålla lika loroslut i likasaker. Hvarje afdelhibgsleamöter få tillräckligt att göra, om de. vilja aunnAad Tian ARTNR TE le ERT be