Aftonbladet – 9 december 1859, sida 3

dermed låg också ganska ärligt en österrikisk hvitrock, med hela bröstet stjernbeströdt, ögonblickligt på platsen. Gubben var en före detta soldat. af den gamla italienska armån och var nu nära sina 90 år. Den franska truppen hade sedan icke velat släppa sin gamle farfar ifrån sig, utan fört honom med sig till Milano i triumf. Att österrikarne redan voro härifrån och ett godt stycke på andra sidan, kunde han aldrig glömma, och han hade icke kunnat tänka sig, att efter den förste Napoleon en annan Napoleon skulle -kunna göraslikt efter. Derföre var han också så ytterst lycklig deruppe i sin loge och tittade med så mycket välbehag ner till kejsarens, för att få se sig riktigt mätt på brorsonen till bhans gamle). Bland de vackra damerna på första raden var det ett icke mindre tittande och hviskande :öeh dlorgnetterande och förnumstigt nickande till hvarandra, An var det general la Marmora, som vid sitt inträde ådrog sig deras uppmärksamhet; än var det general Niel, som reste sig för att luta sig fram mot kejaren, hvilken med en lätt vink gifvit honom tillkänna att han ville säga honorå ett ord; än var det — ah! Cavour, som — ankommen till Milano på ett kort besök — visade si vid den sardinske monarkens sida. , Men hvem är det -der? hviskades hela raden kring; hvilken figur af en lord Byrons Bbjelte, hvilket hufvud, hvilken bliek ur dessa vackra ögon, hvilken knyck med denna trotsiga nacke, hvilken ridderlighet i denna hållning! 3 sDet är general Bourbaki,, yttrades slutligen af någon till upplysning. : Öhb? Bourbaki! Han Kar i menderat. de så kallade turcosi Riktigt! Och utfört fabelaktiga tingDet ser han ut tilll (Forts.) Afrika kom