Aftonbladet – 9 december 1859, sida 3

ehuruväl dessa, fastän angående presterskapet, dock icke egentligen vore presterliga. Om den konsultae tiva statsrådsplatsen bade hr Hjerta ej talat, och tal. förmodade derföre att ban icke hade något emot densamma att invända. Behofvet af ett nytt könsultatift statsråd sökte hr grefven för öfrigt ådagalägga genom en redogörelse för de göromål och åligganden, som tillhörde de konsultativa statsråden. Han trodde således, att båda de nya platserna vore af yttersta behof påkallade, och önskade att de måtte blifva af rikets ständer bifallna. Hr Hjorta replikerade i korthet några af grefve Hamiltons yttraden; erinrade, att om det än vore sannt att den långa tillvaron af 1634 års organisationer vittnade öm deras lämplighet för vårt land, så vore det icke mindre sännt, att man redan strax efter 1809 högt erkände och klagade öfver många brister, med hvilkas afhjelpande vi förgäfves sträfvat under ett halft århundrade, och att de organisationer, hvilka grefve Hamilton räknat regeringen till godo, såsom t. ex. vägoch vattenbygnådsstyrelsen, ej gjorde henne mycken heder; upplyste, att knappt något land i Europa har så många Iedamöter i konseljen som Sverge redån för närvarande eger; medgaf att de måhända hafva mera att göra än de borde, men trodde att denna olägenhet borde undanrödjas genom andra medel än inrättandet af ett nytt statsdepartement, hvilket han måste under närvarande förhållanden fortfarande motsätta sig. Som derefter ingen vidare talare hade anmält sig, förklarade landtmarskalken öfverläggningen rörande detta ämne afslutad, och ständerna åtskildes.