Aftonbladet – 9 december 1859, sida 3

FJERDE KAPITLET. Milano var redan besatt af de allierade. Vi skola icke företaga oss någon skildring! af den entusiasm, hvarmed de franska och: sardinska trupperna blifvit mottagna af den lombardiska hufvudstadens invånare; vi förbigå alla dessa illuminationer, dessa blomsterregn, dessa tusentals svajande flaggor; vi lemna å sido de båda monarkernas triumfatoriska intåg, hvilket allt hörer till enannan bistoria än förevarande enkla berättelse. Deremot hafva vi att teckna en enda liten episod, hvilken står i ett visst sammanhang med de händelser och personer, med hvilka vi här särskilt sysselsätta oss. Teatern della Scala? gaf en stor galaföreställning till ära för deras majestäter konung Vietor Emanuel och kejsar Napoleon. La Scala är alltid -en magnifik teater; denna qväll var den förtrollande. Den storartade salongen med allt sitt guld och siden och sammet var i afton förvandlad till en Armidas trädgård; den hade nästan gömt hela sin rika prakt under idel anspråkslösa? buketter, men det var någonting så ofantligt i denna samlade blomsterlyx, det vår någonting så öfverväldigande i detta brokiga färghvimmel i en belysning från oräkneliga lystrer och kupoler, att den aldrig varit mera på en gång intagande och beundran väckande, med ett ord att den aldrig i högre grad -haft sin ?beau jour? än just i denna dekoration, Jag ville nästan säga denna toilett, Hufvudstadens skönaste och elegantaste damer intogo ?de rigueur? en stor del af åskådareplatserna, men den manliga publiken utgjordes deremot nästan uteslutande af inbjudna utaf de begge ?gästande? armeernas alla olika vapen, och detta från och med marskalken till:den simple soldaten. Den franske kejsaren och konungen af Sardinien