nata eger prydligast af talesätt, välförståendes äfven det gamla temat: frihet och oafbängighet.i.. För :den goda sakens skull måste man icke sky att till och med umgås med en teaterdocka och nedlåta sig till en salongskonversation, öfver hvilken eljest Guds englar i himlen måste rodna. Nåväl, henne besöker ni och helsar från mig. Som ni vill. Mitt visitkort skall tillräckligt tjena: er till introduktion... Han tog ett blyertsstift och tecknade på kortet sin embetsbroders namn i kanten ofvanför, med tillsats af det lakoniska ordet igenom, hvarpå han stoppade det i den andres hand, fortsättande: Jag skulle ej gifva det med er, om jag ej vore viss på att det blefveaflemnadti Milano, ty sända dit är allting säkert; ni förstår: til Milano. Från Milano är en annansak. Men det skall la Sandrina bjelpa er medisin guddomliga oskuld. Ni säger er vara på resa till Melegnano, för att besöka t. ex. den store påtrioten pater Larissa — Gud! Att vi i vårt heliga stånd skola räkna dylika förrädare mot kyrkans heligaste intressen, dylika arbetare i vingården, hvilka under dagens lopp förderfva hvad vi i nattens stilla timmar verka och bereda! — Hör hon endast detta namn, skall hon ge er sitt eget ekipasch för att föra er dit. Från Melegnano — för all del ej åt Lodi, ntan söderpå! — Vare himlens englar ert beskydd! Jag skall begagna mig af er anvisping, dyre bröder I Farväll Farväl, broder i dag, kardinal i morgon ! O, min vördade, min bäste...! Hur kan i? ni —? Kardinal i morgon! upprepade den bortgående, med långsamt och högtidligt eftertryck,