Aftonbladet – 9 december 1859, sida 3

RIKSDAGEN. Rikets Ständers gemensamma öfrerläggning rörande ökadt antal statsrådsledamöter och inrättandet af ett nytt statedepartement. Enligt utfärdad kallelse sammanträdde samtliga riksstånden i går e..m. kl. 5 på Riddarhuset för ÄRR öfverläggning rörande ofvan antydda grundlagsändrirgsförslag. Enahanda ordning iakttogs som vid de allmänna sammanträdena under förra riksdagen. Ordet fördes, enligt grundlagens stadgande, af landtmarskalken. På ömse sidor om hans stol hade de tre ofrälse ståndens talmän tagit plats. Vid landtmarskalkens bord sutto dessutom de fyra ståndssekreterarne, och vid protokollsförarnes bord var placerad en notarie från hvartdera af de fyra stånden. Ståndens ledamöter, för hvilka inga särskilta platser blifvit anvisade, Hade likväl grupperat sig ståndsvis på så sätt, att ridderskapet och adelns medlemmar intagit de längs salen löpande s. k. grefveoch friherrebänkarne, presteståndet åter de främsta tvärbänkarne på båda sidor om gången, samt borgareoch bondeståndens ledamöter de bakre af dessa bänkar, borgrarne på venstra, bönderna på högra sidan om gången. Samtliga ståndens medlemmar voro mycket tslrikt tillstädes. Salen, numera praktfullt upplyst med gaslågor, omslutna af mattslipade kupor, erbjöd en myeket ståtlig anblick. Läktaren var uppfylld af åhörare, bland hvilka många damer. Landtmarskalken öppnade sammanträdet med ett tillkännagifvande om anledningen till och föremålet för detta sammanträde, hvarjemte han underrättade, att nu, såsom tillförene vid dessa gemensamma öfverläggningar, de båda främsta bänkarne på ömse sidor om skranket vore reserverade för dem, som anmälde sig att tala. Ordet lemnades först åt Hr L. J. Hjerta, som, efter den vid de allmänna sammanträdena brukliga allukotionen: Högvälborne hr grefve och landtmarskalk, herrar talmän, högloflige rikels ständer, förmälde, att som han vore den, som väckt förslag om detta sammanträde, ansåg han sig böra gifva tillkänna de skäl, :som dertill föranledt honom. Vid sistlidne riksdag hade talaren delat den åsigten, att inrättandet af ett nytt statsdepartement för. allmänna . arbeten och kommunikationsanstalter skulle befordra en skyndsam och omsorgsfull handläggning så väl af regeringsärendena i allmänhet som specielt af de mål, som komme att tillhöra det nya departementets föredragning; och han hade derföre med sin röst bidragit till beslutet att göra förslaget hvilande till grundlagsenlig behandling vid denna riksdag. Men ju mer talaren sedandess hade be grundat saken, desto större betänkligheter hade hos honom uppstått att nu bifalla förslaget, och han hade slutligen kommit till den öfvertygelse, att det vore lämpligast att, med den rätt 81 S R. F. gifver, låta frågan ytterligare hvila till nästa riksmöte, på det man emellertid måtte kunna öfverväga, hvilka tillbehör till den nya platsen som kunde finnas erforderliga för att det med densamma afsedda ändamål måtte vinnas. Då talaren derföre nu framställde ett yrkande derom, ville han redogöra för de skäl, som hos honom alstrat nämnde öfvertygelse. ES 1 regeringsformen stadgas, att inga andra ändringar i grundlagarne böra ega rum än de, som finnas vara högst nödiga och nyttiga. Det vore derföre af vigt, att innan man ginge att öka statsrådets personal och att åt denna åtgärd gifva grundlags helgd, borde. man noga göra sig reda för huruvida det bebof, som man avser förefinnas, verkligen genom denna åtgärd fylles. Någon ledning för sitt omdöme i detta hänseende finge man genom en blick på grenar af statsförvaltningen, som redan hafva sin sista instans uti statsrådet. En sådan granskning måste dock leda till den slutsats, att.vi på det hela taget befinna oss på samma ståndpunkt, dit vi fördes genom den för. sin tid förträfliga, men för nuvarande förhållanden föga öfverensstämmande 1634 års regeringsform, om än en och annan partier förbättring blifvit åvägabragt. Postväsendet stode ännu i dag på samma punkt som under Carl RII:s tid. För 100 år sedan befunno sig våra vägar i ett bättre skick än i de flesta andra län er; nu stå de deremot långt tillbaka för de flesta. än reform af biskopsembetena, hade ickekunnat åvägaringas, ehuru behofvet deraf blifvit erkändt t. o.m. f de eljest mest konservativa statsmän. Vårt skatteräsende befunne sig till en stor del på samma punkt t bak: för århundraden ti och en så obetydlig reSÖREN. 273 sea En ONS AN I PRE