Aftonbladet – 9 december 1859, sida 2

Nyss, min frul Ah, det var då hennes ekipage jag mötte på vägen hit..... Har ni fått sjukvakterskor tillräckligt ? Fullt upp. vÄr det tillåtet att gå in till edra sjuka? Min fru, för välgörenHeten och ädelmodet hvilken dörr skulle stänga sig sjelf? Behagar ni? Jag skall ge er en amanuens med er. Monsieur Robert! Denna dam ... I det den af oss ännu obekanta sade doktorn sitt farväl, tryckte hon en börs i hans hand: ,Alltid kunna edra stackars patienter behöfva något, spara intet! Beauvallet bade varit ett stumt vittne till hela denna lilla episod; då damen, den han naturligtvis antog för en prinsessa, om ej en få, Jemnade rummet för att följa med amanuensen, skyndade hban efter och tillät sig temligen sans facon stanna henne på tröskeln. Mm fru hertiginnan, yttrade han, ni är en stor dam ... Ingalunda, min herre! svarade den obekanta och .kunde icke Jåta bli att draga litet på munnen, då hon närmare betraktade den henne tilltalande, i hvars anletsdrag det målade sig en viss burlesk blandning af oro och förlägenhet, . Nåväl, ni är i hvad fall som helst en ung; vacker och lysande dam, jag är endast en fättig krutsprängd soldat; ni hör till dessa lyckliga, som äro i tillfälle att göra godt, och ni har hjerta att vilja det; jag — äfven jag har hjerta, min fru! Men pligten kallar mig inom få minuter härifrån; jag kan ej hvad jag gerna ville, och — jag bönfaller derföre om en tjenst af er. : Är det någon vän ni här efterlemnar? Talal Ja, min fru! En superb pojke, tapper, cranement brave, på min ära! En bataljdag