Aftonbladet – 9 december 1859, sida 2

Icke medhunnit att trullstandigt behandla reformfrågor af större omfattning, utan måst öfverlemna dessa till behandling i utaf regeringen tillsatta komiteer o. s. v. Ett medel, att förekomma dessa olägenheter och att tillika åt riksdagen gifva en större politisk kraft, torde man hafva funnit i förslaget att, sedan en riksdag börjat och blifvit fortsatt den normala tiden, kunna med konungens samtycke uppskjuta densamma på högst sex månader, under hvilket mellanrum några särskilt bestämda riksdagsärenden kunde af dertill genom rikets ständer förordnade utskott, ett eller högst tvenne, utarbetas, för att föreläggas den ånyo sammanträdande representationen. Detta för lag, som var beredt till afgörande redan vid 1854 års riksdag men vid början af den sistförAutna utaf bondeståndet förkastades, förklarades likväl ånyo medelst votering i förstärkt konstitutionsutskott, med 34 röster -mot 25, hvilande. Den egentliga stötestenen hos bondeståndet synes hafva varit att det skulle bero af konungens samtycke, huruvida visst utkotts verksamhet skall under uppskofstiden fortfara. För vår del anse vi likväl denna invändning vara af alldeles ingen betydenhet, emedan, äfven för den händelse, att några särskilta utskott icke skulle komma att tillsättas under mellantiden, vi i allt fall anse det vara en obestridlig fördel för rikets ständer att de ega rättighet att begära riksdagens uppskjutande under någon viss tid, utan behof af densammas upplösning. Man erfar för närvarande, huru t. ex. under våroch sommarmånaderna riksståndens ledamöter till stort antal ambulatoriskt begagna tjenstledighet, så att utskotten ofta icke äro fulltaliga eller också platserna deri besatta med ledamöter helt och hållet främmande för frågornas föregående behandling inom samma utskott. Olägenheterna häraf äro allt för påtagliga, för att behöfva närmare framställas. Dessutom skulle antagandet af detta förslag troligen betydligt förminska den nu så allmänna -och rättvisa klagan öfver riksdagarnes längd och uttröttande beskaffenbet. Möjligen blefve det ock en genväg till det önskvärda mål, att riksdag skulle hållas hvart år, under en derför bestämd kortare tid, men med representanter, utsedda för tre riksdagar. N:o 12 och 13, rörande förändringar 4 xepresentationsrätten ha vi ofvanföre vidrört. N:o 14, innehållande föreslagna ändringar i 27,S1 mom. och 28 S riksdagsordningen, 14:de punkten, angånde förkortad tid dels för öfverlemnande af K. M:ts propositioner om statsverkets tillstånd och behof, dels för utskottsval, är icke af någon vigt eller betydenhet. N:o 15, som innebär det politiskt vigtiga och gagneliga förslaget angående rätt för statsrådets ledamöter att deltaga i riksståndens gemensamma öfverläggningar, utan afseende derpå, att de icke äro valda eller sjelfskrifna medlemmar af representationen. Ett stadgande af likartadt syfte har vid flera föregående riksdagar varit väckt, men icke rönt framgång, emedan det inneburit pollet för inträde i de strängt kringskansade helgedomar, som kallas riksstånden. Men sedan man nu lyckats finna en utväg att bringa riksstånden tillsammans å ett rum, med rättighet endast att öfverlägga, ej att besluta, torde ingen förevändning kunna påhittas för att vilja hindra konungens rådgifvare att, i enlighet med sannt parlamentariskt skick, i dessa öfverläggningar deltaga. Att i öfrigt genom förslagets antagande tillfälle öppnas för regeringens ledamöter att inför hela riksförsamlingen uppträda, dels för att lemna nödiga upplysningar i de alltid vigtiga frågor, hvilka biifva föremål för riksståndens gemensamma sammanträden, dels att äfven, om de för godt finna, bemöta de anmärkningar, som vid regeringens propositioner kunna komma att framställas, detta utgör ett så märkbartframåtskridande på den konstitutionella banan, att det visst icke bör betraktas med likgiltighet. N:o 16 innebär det nödiga tillägg till 46 S 2 mom. riksdagsordningen, att vid riksstårdens gemensamma öfverläggningar ordet skall föras af landmarskalken och, då han är hind ad,af den närvarande talman, som enligt den i 21 S mellan stånden iakttagna ordning närs mast är. N:o 17, innehållande det tillägg i 76 6 riksdagsordningen, att den decharge, som meddelats statsrådets ledamöter derigenom, att konstitutionsutskottet vid föregående riksdag lemnat ett mål oanmärkt, icke är gällande i afseende å en fråga, som statsutskottet anmäler, på grund af anmärkning framställa af rikets ständers rivisorer. Detta förslag innehåller ett af behofvet påkalladt förtydligande. De tre sista punkterna innehålla förslag till förändringar itryckfrihetsjörordningen, nemligen: N:o 18: Tillägg till 1 T. F., att utgifvare af dagblad eller periodisk skrift skall ställa borgen till ett belopp af 1000 rdr rmt för de böter, kostnad och skada, hvartill -han möjligen kan blifva fäld. N:o 19: Att om öfverenskommelse blifvit med främmande makt sluten om ömsesidigt skydd mot olofligt eftertryck af böcker, skall, vid i Sverge begången öfverträdelse deraf, detsamma gälla, som är stadgadt mot eftertryck af inhemsk skrift. z N:o 20: Att boktryckare, som utan författarens eller utgifvarens tillstånd utsatt dennes namn å en skrift, eller som utsatt falskt boktryckarenamn eller orätt ttyckhingsort å tryckt skrift, skall straffas med två månaders till och med ett års fängelse å fästning, samt att den, som utsätter bedrägligt -titelblad eller orätt för attareeller utgifvarenamn, skal: straffas med sex månaders till och med två års fängelse å fästning. Det är icke det ringaste tvifvel underkastadt, att icke det första af dessa förslag vid innevarande, likasom vid föregående riksdag, ovilpaint Aosta beter A ARNNA