Aftonbladet – 9 december 1859, sida 2

korligen blifver afslaget af borgareoch bondestånden, såsom innefattande ett b nd på tryckfriheten, som ieke utur någon synpunkt kan försvaras, då det icke kan åstadkomma det dermed föregifna ändamålet at stäfja skandalpressen, men deremot verkligen kan förtrycka mången mindre periodisk skrift t. ex: i vetenskapliga eller statsekonomiska ämnen m. fl. Det andra tillägget, angående skydd mot olofligt eftertryck af utländska böcker, tyckes just ej heller vara af något behof påkalladt. Eftertryck af utländska skrifter eger nästan! allsicke rum i Sverge, och då det ännu min-i ire kommer i fråga att i utlandet eftertrycka svenska skrifter, och någon verklig reciprocite; i detta fall sålunda ej kan finnas, synes det vara föga skäl att pålägga sig ett tvång och en inskränkning, som från intet håll blifvit äskade och påyrkade. Den i går afton hållna riksståndens ge-! mensamma öfverläggning rörande förändringen i statsrådets sammansättning och inrättande af ett nytt statsdepartement för allmänna. arbeten var icke mycket lifvad, då icke mer än: två talare uppträdde, nemligen hr Hjerta, som motionerat öm sammanträdet, öch ecklesiastikmivistern grefve Hamilton. Det föreföll något besynnerligt att justitieministern, frih. de Geer, icke var närvarande: vid besandlingen af en fråga, hvarom proposition utgått från det departement, hvars chef han är.! Det anförande, i hvilket grefve Hamilton; bemötte herr Hjertas anmärkningar mot förslaget, bar icke förändrat vår tanke, att frågan om det nya departementets inrättande lämpligen bör kunua till nästa riksdag Bppskir tas. Man kan verkligen ha ganska berättisade farhågor mot att lägga ett nytt hyende under vederbörandes oförmåga i organisationsväg och under den ovilja att företaga en mera omfattande organisation af styrelseverken, hvaröfver man i så långliga tider baft att beklaga sig. I afseende på det stationära skick, hvari organisationsfrågan på det hela taget så ofantligt länge befunnit sig, hade grefve Hamiltön ingenting annat att andraga än jtelegrafverket samt att vägoch våttenbyggnadsstyrelsen blifvit af regeringen organiserad. Men. det är just denna sednare, hvars otillfredsställande skick man nu söker afhjelpa genom inrättande af ett nytt departement. Om det egentliga hindret mot all verklig organisation, nemligen att chefsplatserna skola vara pensionsanstalter för utlefvade gubbar eller reträttplatser för uttjenta statsråder, hade hr grefven ingenting att säga. Hans generella svar, att organisationen från 1600:talet visat sig god, då den kunnat räcka så länge, är icke mycket bevisande; det gäller att visa, om det stationära skicket i detta fall innebär någon möjlighet att sakerna kunna gå väl eller ens försvarligt. De ötaliga, ehuru hittills fruktlösa bemödanden, som i sednare tider egt rum för att få en omreglering, genom nedsättande af särskilta utskott, komitåer o. s. v. vittna bäst, att det icke är genom öfvertygelse om denna organisations förträffiighet som den ännu qvarstår. Önskligt hade varit, att hr Hjerta icke i någon mån sjelf förtagit verkan af sina anmärkningar genom hvarjehanda vidlyftiga och onödiga artigheter till regeringen och till grefve Hamilton. I salongslifvet törde en hop dylika yttranden, hvarmed hver och en vet att icke mycket menas, kunna vara tolerabla; ehuru de äfven der äro af föga värde; men inom det parlamentariska lifvet äro de icke på sin plats, och de äro långt ifrån att ens hos motståndarne framkalla den känsla som dermed åsyftas. Det fri vodiga och oförbehållsamma ordet, som utan alla omsvep går ur öfvertygelsen, innebär oftast en långt säkrare captatio benevolehtiae hos dem,! mot hvilka