Aftonbladet – 8 december 1859, sida 3

VaRtladt Jag lanlait, al prottssor LOPADCT8, LIUDOrPE Lunds universitet, känner jag icke, åtminstone kan jag icke erinra mig ett enda exempel derpå, att Lunds filosofiska fakultet med högt loford vitsordat något specimen, derom man, vare sig förut eller efteråt, fått veta, att det varit af annan person än speciminanten författadt. Jag tror följaktligen icke heller, att jemförelsen med andra professorsspecimina fordrar att ställa anspråken så lågt, att adjunkten Linders specimen måste på grund deraf godkännas. Till förmån för adjunkten Linder har man vidare sagt: Profföreläsningarne voro så till innehåll som ämre förträfliga.n Ämnet till den ena var afgifvet af fakulteten; jag kan då icke inse, huru dess förträffligbet kan lända adjunkten Linder till berömmelse. Ivad den andra föreläsningen betiäffar, så kunde en hvar förstå, att hr Linder uppehöll sig så länge med bisaker, att det rent filologiska, Hvarom här dock var frågan, hopkrympte nästan till intet; så att, när timman var nära slut, han just begynte med det, som det kunnat vara af vigt att få höra, för att kunna bedöma hans duglighet som filolog. Jag tror således, att både inre och yttre kriterier lemna tillräcklig anvisning åt den, som icke anser sig vara nog filolog för att sjelf bedöma adjunkten Linders specimen, antingen han bör snarare följa det ena eller andra af filologerna inom fakulteten afgifna vitsordet. Jag har derföre inom fakulteten följt professor Ek, till hvars omdöme i dylika frågor både jag sjelf och de filologer, som jag rörande hr Linders specimen rådfrågat, hysa det största förtroende. Men kanske ville någon säga: Adjunkten Linder bör icke bedömas endast efter hans specimen här; ban har utgifvit mycket annat; den goda tanke, som vid Upsala universitet är allmänt rådande om adjunkten Linder, borde för Lunds fakultet varit en tillräcklig borgen för hans duglighet. Statuterna gifva visserligen vid handen, att en sökandes skicklighet kan vara förut så vitsordad, att något specimen icke beböfver ifrågakomma. Men hade adjunkten Linder kunnat anses vara i detta predikament, icke hade han sjelfmant inställt sig här för att speciminera. Och när han gjorde detta, och det på ett sätt, att hans specimen här af prof. Ek rent af underkändes och af prof. Tornberg äfven ansågs vara med fel behäftadt, bör man rimligtvis, med förbiseende af hvad man sjelf pröfvat, mera lita på andras utsago om föregående arbetens förträfflighet? Jag kan åtminstone svårligen tänka mig, att då någon företager sig att speciminera på en ort, der han är förut okänd, och just för att visa sina kunskaper, han skulle visa dessa i en sämre dager, än han förmådde, eller att han skulle förtiga eller fördölja just det, som det var meningen att framvisa. Om således hr Linders specimen hade visat honom odvglig, så inser jag icke, huru fakulteten skulle kunnat försvara, om den, detta oaktadt och på grund af andra omständigheter, förklarat honom duglig. När magister Janzon vid en i Upsala aflagd kandidatexamen visade sig ega admittiturs-kunskaper 1 grekiska, erhöll han ett motsvarande betyg, utan afseende derpå att han förut i enahanda examen erhållit betyget egregie Laudatur i Lund. Oeh om man nu granskar dessa hr Linders föregående arbeten, så äro de af den art, att de, så vidt jag kan fatta, skulle kunna vara skrifna utan grundliga kunskaper i sjelfva språkbygnaden, i dess grammatik.. Man kan utgifva och kommentera manuskripter och obetydligt kända författare, man kan vara textkritiker och versskrifvare, utan: att vara filalog i den mening, som företrädesvis kommer i fråga vid ett svenskt universitet När!bärtill kommer, att or Linders enda föregående specimen i Upsala icke shsetts förtjena högre vitsord än betyget non sie dude adprobatur, oaktadt detta var specimen för en adjunktur, hvarför väl dock fordringarne böra anses ha varit mindre stränga, än om det gällt en profe sion; så kan jag icke lägga synnerlig vigt vid d ivifvelaktiga antecedentia, när de, som här, äro förevade med ett otvifvelaktigt misslyckadt specimen på stället. Återstå då rekommendationsbrefven och den goca imke, som vid Upsala universitet är allmänt rådande äm adj. Linder.s För min del anser jag det särdeles urligt att på en så lös grund förklara någon kom vetent till en profession: Huru mycket denna ailnänt rådande tanke kan vara missledd, derom kh titt icke så särdeles gammalt exempel upplysa. Adjunkten, Fredr. Georg Afzelius hade utgifvit långt Hera arbeten, än hr Linder; han hade; såsom specirmen för en profession i Upsala i samma ämne; uidifvit ett arbete, som blifvit bedömdt vid betyget um laude. adprobatur för författandet, och med ZLawdatur för försvaret; hans tjenstgöring såsom lärare ar på det fördelaktigaste vitsordad af fakulteten i Upsala; adj. Afzelius åberopade, utom sina betyg iemvälapmälanden i flera utländska journaler. Så väl inom fakul et som konsistorium höjdes här röster sill förmån för hr. Afzelius. Man åberopade, att han fått i Upsala samma betyg som prof. Boström för sitt der utgifna specimen; att de, som då i fakulteten hör underkände hr Afzelius, vore naturforskare ch filologer och således: mindre. kompetenta än dovarne i Upsata. Hr:Afzelius fann, liksom hr Linder vu; den underkännande fakultetens beteende ovärdigt och sökte i en utgifven skrift skildra 3 af dess 1edamöter såsom :ovärdiga allmänhetens aktning och in konungs förtroende.. Kommo så puffar i tidnir garne och bittert kländer mot en fakultet, som oriktigt bedömde: den. af allmänna opinionen uppburna storheten, Oaktadt allt detta, huru skulle man bedömt fakulteten i Lund, om den, utan att sjelf. pröfva, endast på grund af den goda tankens förordat till professor en författare, som redan 1 rr derefter stod inför hela Sverge afklädd sina. lånta drar? Detta exempel synes mig varnande: ftimeo bDanaos et dona ferentes d. ä. jag fruktar icke greker, men jag fruktar dem, som erbjudas såsom greker af kotterier och tidningspuffar. Då jag i dag såsom konsistorii-ledamot har att afgifra ett votum i en fråga, den jag såsom ledamot af fakultet förut handlagt, har jag af särskilt nledning ansett mig böra förut ställa mig på den ndpunkt frågan hade vid fakultetstilfället, för tt söka framlägga mo:iverna för mitt yttrande der .och om möjligt söka rättfärdiga dem. Der har nem ligen i denna fråga inträffat det ovanliga, att adjunkten Linder i egenskap af sökande gått till rätta med fakulteten inför konsistorium, och i en särskilt inlaga fordrat, att antingen ärendet måtte till ny handläggning af fakulteten återförvisas, eller ock att konsistorium icke måtte fästa afseende på fakultetens — alltså på den vetenskapliga myndighetens — utsage Fakulteten och dess ledamöter kunde visserligen förbise detta tilltag af adjunkten Linder, då statuternaicke känna till en sådan proeedure, och den medför den orimlighet, att fakulteten skulle beröfvas tillfällesatt försvara, sin åtgärd, för så vidt som konsistoriumväl icke -kan, utan någon sådan rättighet i statuterna; öfverlemna adjunkten Linders skrift till fakultetens förklaring, på sätt tillgår, då klagomål i laga ordning och å ort, som vederbör, afgifvas. Så som nu tillgått, skulle fakulteten: dömas ohörd, såvida icke ledamöterna hvar för sig begagna tillfället, såsom jag i dag måst (göra, att vid sjelfva försvarstillfället i konsistorium försvara sitt tillgörande i fakulteten. Men adjunkten Linders inlaga bar derjemte föranledt en annan: åtgärd, som, i sammanhang med hvad som i öfrigt förekommit i detta befordringsärende, synes mig vara af den art, att jag anser mig böra deremot protestera. . Detärnemie ligen icke längre tillbaka än sednaste konsistoriijh dsg, då konsistorii pluralitet genom omrörning be-1v slöt, att, på grund af statuernas 69, några hand-!h lingar, som inkommit efter utsatt proftids slut, icke IE skulle till någon åtgärd föranleda. Det var då en-! fc dast fråga om några bilagor, som kunde tjena tilllv ledning vid fakultetens ännu ej afgifna kompetensutlåtande. Nu-icke blott emottages, utan utställes