Aftonbladet – 8 december 1859, sida 3

EFOLESSOr C. f. SVaumann Törmåälde: AT de tem ökande till den grekiska professionen hafva adjunkterna Brag och Lysander, lektorn Ablander och maister Janzon hvarken nu aflagt något af de i unirsitetets statuter föreskrifna prof, ej heller genom nodra vetenskapliga meriter inom samma område si dokumenterat sin skicklighet, att nämnde prof derigenom blifvit öfverflödiga; hvarföre jag anser deras komptens ej ens kunna ifrågasättas. Den femte sökanden, adjunkten Lindor är, adjunkt vid Upsala universitet uti grekiska språket, och af honom utgifna skrifter inom samma vetenskap hafva blifvit fördeloktigt bedömda i utländska journaler. Detta är onekligen ej obetydliga meriter, men hafvarframhållits mera, än vid närmare granskning torde befinnas skäligt. Hr Linders specimen för den adjunktur, ban innehar, är af filosofiska fakulteten i Upsala vitsordadt med endast approbatur non sne laude; och hvad omdömen af utländske lärde angår, tror jag ej dervid kan eller får fästas synnerlig, om ens någon vigt — hvilket consistorium academicum hittills, mig veterligt, alltid följt som en riktig och godkänd ndsats. Beträffande det nu aflagda specimen för erekiska professionen via detta universitet harjag a! alla sakkunniga, hvilkas tankar derom jag varit i t Ufälle att inhemta, hört endast en mening, att det femligen är felaktigt uti ganska mycket och i särdeles vigtig: afseenden, samt vittnar om brist på den sorgfällighet i utarbetningen, som man har full rätt fordra af ett så vigtigt prof. Af förnämligast etta skäl anser jag adjunkt Linder icke hafva på ett tillfredsställande sätt styrkt sin kompetens till fen sökta professionen. Professor Tornberg förklarade sig ej hafva, efter gifvandet af filosofiska fakultetens kompetensbetänkande, funnit nägra skäl vara anförda, som kunnat rubba professorns i takulteten yttrade mening, hvarföre professorn ansåg sig böra betra öfrige sökanderna såsom inkompetenta, samt förslaget endast uppföra adjunkten Linder. Professor Gellerstedt förenade sig med prof. Nybleus, Svedelius och Rabenius samt uppförde sådes å förslaget adjunkten Linder, med förklaring att professorn ej kunde såsom-kompente betrakta öfrige ;kanderne. Domprosten Bring fann, på de af filosofiska fakulteten -anförda skäl, sökandern.: Brag, Lysander, Ahnder och Janzon icke kunna såsom kompetente ans. Beträffande adjunkten Linder vore domprosten sserligen för sin enskilta del benägen att antaga, det bemälte sökande, liksom en och annan af de öfrige, ej saknade skicklighet och förmåga aut be strida ifrågavarande embete, men då så betydliga och grundade anmärkningar blifvit gjorda emot adjunkten Linders för grekiska professionen utgifna profafhandpg, ansåg domprosten sig förhindrad å förslag uppföra bemälde adjunkt samt tillstyrkte alltså, att professionen borde, såsom filosofiska fakulteten förelagit, ledigförklaras, lvilket icke heller kunde an s annorlunda än med adjunkten Linders egen fördel öfverensstämmande. Från professor M. Agardh, som var förhindrad att onsistorii sammanträde bevista, hade inkommit ett reegladt bref, som uppbröts samt befans innehålla ande nu upplästa votum: Under åberopande af mitt i fakulteten afgifna ttrande, anser jag fortvarande icke någon bland de ande bafva dokumenterat sig så; att han till ett lagsrum kan anses fullt kompetent. En bland dem, adjunkten Linder, har i hög ton under mindre vanlig form uppträdt emot ultetens kompetensbetänkande, i hvad detamma rörer honom, och sökt mot fakulteten Kalla till in bjelp den-offentliga pressen inom vårt land, och sar verkligen lyckats erhålla en sekundant i landets est spridda tidningsblad. Jag har till följd af dessa tjuonkt Linders höga tankar om sig sjelf och hans erpå grundade höga anspråk ansett mig mig ännu n gång böra genomgå och granska. adjunkt Linders meritförteckning och tillse, i byad mån dessa anspråk er äro rättfärdigade. Det visor sig då, attadjunki Linders enda inför feki teten af ifna och af en så an myndighet gran kade oehb tömda arbete utgöres hans adjunktspecimen; hvi .ctaf fakulteten i Upsals ifvit bedömdt med vi ordet approbatur, med til gget non sine lande, om ett sådant tillägg författsingsenligt varit tillätet. -Denia nyansering i det gifna approbatur synes tydligen ge tillkänna, att akulteten cum grano salis vägt det afgifga specimen, sen -icke med användande af denna vigt kunnat räcka sig till ett cum lande. Att ett adjunktspeci en, hvaröfver den dönande myndigheten särskilt huru indirekt, låter förstå, att det jemnt och nät ör sin författare kompetent, icke tillika kan ensan: söra honom kömpetent äfven till en profession, anta ser jag för gifvet: Aterstå således adjunkten Linders öfriga utgifia srifter.. Öfver dessa har visserligen adjunkten Linförskaffat-sig t:ll-endel fördelaktiga anmälar 0 i utländska tidskrifter, men huru liten vigt i al het kan fästas vid sådäna pmdömen, vanlige: na i så allmänna ordalag, att man deraf näppenskan bedöma, om referenten annat än ur förattarens eget handbief läst den skrift, hvars innechäll han refererar och bedömer, är väl inom de rda verlden ex temligen känd sak Ingen end: ecialanmärkning röjer i de! företedda fördelaktig: Orden, att-granskårne läst de skrifter de anmält ådagalögga i min tanka väsentligen ingenting ar t, än. att adjunkt Linder är väl hemmastadd ut h icke försmår konsten att låtå stöta i trumpeter ör sig, hvarje gång han uppträder såsom författärc. Skulle likväl adjunkt Lindersjelf hafva ansett någo: ;f dessa småskrifter vara förtjent af er sådan wppnärksambhet, att han ansett den väsentligen kunnat bidraga till styrkandet af hans kompetens, så hade han; gjort sig fakulteten förbunden, om han närmare ,tmärkt denna skrift. Att han likväl ej så ansett sågondera af dem; tror jag mig kunna sluta deraf, utt han särskilt speciminerat. I den franska vetenskapsakademien, således inom rerldens förnämsta vetenskapliga samfund, gäller som ed och regel, att hvarje sökande till en plats inom letta samfund bifogar ansökan sin meritförteckning, följd af alla deri åberopade skrifter, och dervid land dessa särskilt angifver den, på hvilken han öreträdesvis vill hafva sina anspråk grundade. När ;n sökande till högsta lärareplatsen vid våra akadenier afgifver ett särskilt för tilfället författadt spe: ;imen, är det antagligen på detta som sökanden lägrer största vigten, och man får väl i detta fallanse letta motsvara det öfliga och föreskrifoa påpekandet nom: franska vetenskapsakademien, . der hvarje sö ande bör vara dokumenterad, innan -han anmäler ig. Huru adjunkt Linders -professörsspecimen är be: kaffadt, har med på saken gående bevis blifvit fulltändigt ådagalagdt af den i detta ämne mest komwetente. bland fakultetens ledamöter, hvilken jag åbeopat och åberopar icke ensamt derföre, att han är akultetens ende klassiske filolog, utan derföre, att am är den ende, af hvars görande vid d tta tillfälle nan kan: döma, att han är filolog, Adjunkt Linder jar genom en af sina vänber sökt kalla till sin hjelp n filolog i Gotha, som derjemte; som jag hört sägas, ir svärfar till denne vän. Professor Rosts yttrande, om för öfrigt bär hela Prägeln af att vara enkom estäldt, gör icke något undantag från den allmänna ch af mig antydda grundtypen för sådana yttranden annat, än att det nödtorftligen blifvit försedt med venne specialanmärkningar, af hvilka den ena ger n ny styrka åt det omdöme professor Ek öfver afandlingen, genom att följa den sida för sida, afgifit. Af professor Rosts allmänna omdöme öfver af: andlingen synes ingenting annat tydligen framgå, natt han anser den cit passabelt specimen beställning i grekiskan vid ett elemenotarläroIn erk. Af hvad jag nu haft äran yttra följer, att jag ejlk an anse adjunkt Linder hafva dokumenterat sig så-Å..