Aftonbladet – 8 december 1859, sida 2

företrädesvis är af teoretisk art,.grundad på aäuktoritet och på minnets riktande med materialier och fakta, men den praktiska tillämpningen icke samtiligt så öfvas, att ynglingen, sedan han genomgått sina studier, har färdighet uti användningen af sitt kunskapsförråd och följaktligen uti det yrke, som han, kanske först ganska sent, väljer, får en py, i början ofta länge brödlös, studiekurs att genomgå; då denna uppfostringsmetod, hvars förbättring, på grund af de praktiska svårigheter som mött, ännu är en af tidens olösta frågor, ansetts vara menlig såväl för individens framgång och fördel som för dugligs heten och -tjenstbarheten i det allmännas och enskiltas värf; då den icke är konseqvent bygd på det naturliga system, som föreskrifves af de individuella anlagen och nödvändigheten att så tidigt som möj: ligt följa deras anvisning till en gifven hufvudriktning utan försummande af den allmänna bildning, som kan på naturlig väg förvärfvas och hvilken alltmer blifver nödvändig inom alla stånd och yrken; och då slutligen denna metods tillämpning på Slöjdolan så mycket mindre befunnits kunna leda till ett önskligt mål, som den icke der kunde i allmänhet ske under någon af ofvannämnde förutsättningar af rundlig lärotid och medel till lärlingens uppehälle under hans. studiebana, har Slöjdföreningens direktion i förening med skolans nyvalde föreståndare och lärare ansett sig böra vid skolans af behofvet påkalladeXreorganisation alldeles frångå denna metod och välja en annan utgångspunkt och ledning för Slöjdskolans verksamhet. Denna utgångspunkt har erbjudit sig sjelf vid betraktandet deraf, att flertalet elever, för hvilka Slöjdskolan hufvudsakligen bör vara till, redan inträdt i sina lefnadsyrken och giort sitt val af bana. Detär på fristunder, genom välvilligt medgifvande af husbönder undandrazna arbetet, som dessa elever besöka skolan, och anspråket att de skola bilda sig för sina yrken uppkommer naturligen deraf. Så ogynnsam, för att icke säga omöjlig, som denna tidens och medlens knapphet är för bibringandet af universel bildning, så gynnsamt är för specialbildningen det förhållande att lärjungarne redan gjort sitt val af yrke. å Följande denna ledning, har skolan fästat sitt ögonmärke på de industriella yrkenas höjande och genom dem yrkesidkarnes, I stället att gå från teorien till raktiken, har hon, fogande sig efter tidens och veskapernas högt ljudande röst, beträdt den väg, på bvilken kunskapen uppkommer, och vil från praktiken lyfta sig till teorien. Yrkena blifva alltså henses utgångspunkt; hon vill, såvidt i hennes förmåga står, närma sig dem och troget följa dem för attföra dem framåt och derigenom för yrkesidkaärne underlätta utvågarne att förvärfva intellektoel och materiel förkofran ; hon vill, genom bemödandet-att; då hon anvisar lärlingen den vetenskapliga och tekniska grunden för hans yrke och gör honom bekant med de möjligheter, hvarmed konsten kan komma honom till. hjelp, bereda fullkomligare och skönare arbetspredukter och genom den så vidsträckt som möjligt hos afnämarne odla smaken och sinnet för det ändamålsenliga och nyttiga. Skolan har för kort tid och för få krafter och medel för att kunna för sg uppställa ovissa mål; hon måste på sina noga räknade stunder söka bibringa det, som hon tror i främsta rummet komma till praktisk användning och utgöra arbetarens förnämsta behof. Genom att lemna naturgåfvorna valfrihet och äfven ledning för att inom hennes områden finna sina rätta verkningsfält och beriktiga misstag i valet af bana, vill hon söka förebygga ensidighet och missriktning; men siha goda råd vill hon ock använda för att höja och fästa lärjungens intresse vid det yrke, som han med naturgåfvornas rätt omfattar, och deruti söka fullkomna honom. Hon följer yrkesarbetet icke på det sätt att hon hos sig försöker inrätta yrkesverkstäder, såframt man icke till sådana vill räkna apparater och verktyg, hvilka såsom ett nödvändigt beting åtfölja t. ex. litografen, träsnidaren, modellören m. fl., utan hon söker intränga uti kännedomen om yrkenas särskilta behof af vetande och konst, och att, genom indelovingen af sin undervisning uti grupper, föra de yrken tillsammans, hvilka hafva behof af närmast likartad undervisning, med iakttagande dervid särskilt af hvad till hvarje yrke närmast hörer och såväl med uppöfvande af färdigbeten uti det i högre och vidsträcktare mening tekniska deri, som med bibringande af kunskap uti de teoretiska grunderna derför. Denna undervisning, meddelad af helt andra personer än som i verkstaden, fabriken eller ateliern inöfva det s. handlaget, är således af en annan natur än denna och sträfvar till en högre utbildning :n den nödtorftiga handtverksmässiga, eller, såsom man velat kalla den, maskinmässiga. Den vill lemna åt lärjangarne en vidsträcktare utsigt öfver deras verkningsfält och dettas samband med andra, kännedomen om nyare uppfinningar och en större och fullständigare tillgång till goda förebilder. Den är icke blott! beräknad på att utbilda en och annan individ med lyckligare naturgåfvor till framstående konstnär i sitt fack, och kan så mycket mindre hafva detta till sin enda uppgift, som det af lång erfarenhet bevisats att bredvid sådana enstaka utmärktheter den medelmåttiga och dåliga frambringelsen länge kan bestå och både industri och konst och allmän smak hålla sig q7ar på en låg ståndpunkt. Slöjdskolans ändamål har således funnits böra omfatta något mera. Hon bör sträfva att höja den allmänna måttstocken, stegra anspråken på industriens och slöjdens alster och-sålunda efterhand bringa det medelmåttiga i vanpris och reducera det dåliga till intet pris... På detta sätt blifver det allt svårare att åstadkomma något utmärkt, hvilket mera än allt annat sporrar. till ansträngningar för detta ändamål; charlataneriet upptäckes lättare ju flera kontrollanterna blifva, och konsten stödjes så att säga underifrån, på samma gång de högre naturgåfvorna bygga på åt höjden, och snillet och forskningen bryta nya banor. Utan denna vexelverkan mellan den extensiva och den intensiva odlingen har det också visat sig att konsten hvarken blir rätt uppfattad och belönat eller går med säkra fjät, tryggad mot baksteg. Hos oss är isynnerhet behofvet af en allmän stimulus känbart, hvilket industriens och slöjdens ståndpunkt i många vägar nogsamt visar; då de enstaka undan!ag, som antyda lyckligare förhållanden; blott så mycket bjertare låta bristerna på andra håll framstå. Men för att kunna för sina rättförstådda ändamål verka med nödig kraft, måste slöjdskolan inskränka sin verksamhet inom förnuftiga gränser; föreskrifna af hennes medel. För äran att omfatta allt har hon icke ansett sig: böra uppoffra fordringarne på att uträtta något redbart uti det, som utgör hufvudföremålet för hennes sträfvan, och hon har icke trott sig böra, lemnande sin. plats ur. sigte, söka att intränga på andras område, på samma gång hon lemnar sina egna fält ouppodlade. Hon har således måst och haft alla skäl att motstå frestelsen att omfatta de ämnen, hvaruti ex fullständigare under: visning kan lemnas hös akademien för de fria konsterna och. teknologiska institutet, och i: undervisningsschemat har hon funnit sig föranlåten att vidtaga åtskilliga förändringar, så väl beträffande sjelfva ämnenas beskaffenhet som deras indelning, hvilka förändringar följt af den nya organisationen. De ämnen, som uteslutits, har man ansett relativt mindre maktpåliggahde, så länge undervisnibg i andra, närmare liggande saknats och skolans medel varit otillräckliga. I de uteslutna ämnenas ställe ha kommit andra. så att inskränkning i antalet af ämnen