Aftonbladet – 8 december 1859, sida 2

Det: var uppenbart att lifsandarne började återkomma. Den sårades anletsdrag hade redan fått mera spänstighet och blicken sin fulla reda, ehuru. den, ännu var något matt; Beauvallet fortsatte med sina duscher. Du;är förgången af svält. och törst. mera än af din blessyr, min arma gosse! Men det finnes gudskelof hjelp för!... Hurär det nu? Det är bättre Bravo, triumfl...... Fan! Har då ingen varit här hos dig?2 Bortglömd! Cre diablel Endast, abbn — -har varit här ...... Luigi? den skurken! Är det möjligt? Lifslefvande! Det må förundra mig, Dieu de dieul. Hvad ville han? Beauvallet kunde icke styra sig. Han ra-: sade, han slog omkring sig med armarne, han ref sig i håret. le Luigil! fortsatte han. Den! Den eländige syndaren! Hvad ville han? Ge dig sista smörjelsen ? Han sade jag skulle dö. Han gaf dig ej en drick vatten ?? Bisrpek Nej. Det är den nedrigaste själ, :som. mumlat ett. paternoster. Jag.-har en historia om hoan — men denna till en annan gång! — från den der natten i Vercelli, dul:..... Nå, och han gaf dig: ett respass på embetets vägnar till andra verldenl...... Det kunde han, kan jag tro? 5 Jag :var beredd derpå, kära Beauvallet! — Ett gör mig ondt, ... jag har nu icke något till dig. 3 . --Comment? Jag förstår dig inte. Ej ett enda litet minne att ge dig ...... Ej numera ; Sacrå bleu! Sacrg dieu! Sacristie, säger jag dig! Hvad är det du yrar? Minne? ...... Det talas vi om, när vi dricka vår nästa lilla butelj godt rödt vin tillsamman. Och — ligg så och var förnuftig. Jonnåz drog munnen till ett visst bittert löje. Den förbannade presten, mumlade zuaven