Aftonbladet – 6 december 1859, sida 2

ne a ST VER SR OR ERS PSRARER om 20,000 rår, dels genom förskott af skattmästaren, hvilket sednare den 15 Nov. utgjorde 1168: 73. Man finner häraf, att ehuru inrättningen i det hela. burit sig och lemnat ej obetydligt öfverskott, måste, till följd af bristen från anläggningsåret samt till-. komna inventarieinköp, utdelningen å aktierna för detta år blifva ganska obetydlig. — Om en inom ett annat Göteborgsbolag hållen stämma berättar Göteborgsposten: Göteborgs aktiebolag för storsjöfiske hade den 2t Nov. den första ordinarie bolagsstämman sedan bolagetsjstiftelse. Styrelsen hade till stämman afgifvit en särdeles upplysande och intressant berättelse rö rande bolagets verksamhet under innevarande år. Häraf inhemtades bland annat, att resultatet af årets rörelse visserligen visade en icke så obetydlig förlust för bolaget, men tillika att denna förlust, såsom en följd hufvudsakligast af detta års ogynsamma konjunktur för fiskhandeln, icke vore att beräkni för kommande år, utan snarare det af bolaget åsyf tade patriotiska ändamålet för framtiden vid en fortsatt rörelse kunde förutsättas förbolagets medlemmar medföra äfven ekonomiska fördelar. a — Till antalet af de med nästa år förestående förändringar inom hufvudstadens periodiska press hörer äfven en utvidgning af Posttidningens format. Ett i går utgifvet profnummer visar tidningen i dess nya gestalt, och redaktionens anmälan gifver öppet vid handen, att den antydda förändringen blifvit möjlig till följd af en subvention från regeringen. Det tillägges, att redaktionens ställning till regeringen likväl icke undergått någor förändring. Man finner, att bär väl icke ut tryckligen säges, att bladet skall mera än hit intills blifva offiielt, men den slutsats ligge dock nära till hands, att detsamma skall kunne något mera än hitintills stå öppet för meddelanden från regeringens sida. I ettland, der. såsom hos oss, den offentliga diskussioner inom pressen spelar en så betydelsefull roll i afseende på allmänna angelägenheter och i afseende på opinionen om styrelsens åtgärder. är det i sm ordning att regeringen har til sitt förfogande en organ, genom hvilken den kan framlägga skälen för sina åtgärder, upptaga till besvarande gjorda anmärkningar o. s. V., och det nya arrangementet, om det har för ändamål att åstadkomma något sådant. skall derföre otvifvelaktigt af allmänheten och den öfriga pressen ses med tillfredsställelse. Ju öppnare en sådan ställning till regeringen erkännes, desto bättre. Försöken af en sådan tidnings redaktion, att gifva sig sken af oberoende, måste alltid blifva vanskliga och kunna lätt försätta den i mycken förlägenhet. En officiel tidning kan och bör å regeringens vägnar försvara dess handlingar med alla de argumenter, som till deras försvar kunna andragas; men en redaktion. hvilken vill gälla såsom oberoende, kan icke framställa hvarje-regering å prio:i såsom en upplyst och god. Det kunde ju då så lätt hända, att man finge i morgon försvara såsom upplyst och god en styrelse, hvars handlingar ginge i rakt motsatt riktning mot den, som i dag försvarats, såsom utgångna äfvenledes från en upplyst och god regering,. Välmenande och ärliga kunna de båda vara, men icke lika upplysta och goda. Till förebyggande af missförstånd vid framtida meningsstrider vore det derföre väl, om P. T. antingen gåfve något uttryckligare sin officiella egenskap tillkänna, eller ock att dess redaktion förklarade, att det är den för ögonblicket varande regeringen hon anser såsom upplyst, att det är den af henne fullföljda riktning, som hon betraktar såsom godn. RR Den proklamation, som Garibaldi från Genua utfärdat till sina vapenbröder i mellersta Italien, och som omnämndes i gårdagens blad, har följande lydelse: Låten icke min tillfälliga frånvaro afkyla edert nit för den heliga sak, som vi försvara. Då jag nu skiljer mig från eder, som jag älskar såsom representanter för en stor id — Italiens frigörelse — känner jag mig upprörd och sorgsen; men jag hemtar tröst i vissheten derom, att jag snart åter skall vara bland eder, för att hjelpa eder att fullända det så ärofullt påbegynta verket. För eder, likasom för mig, skulle det vara den högsta af alla möjliga olyckor att icke få vara med der det kämpas för Italien. Ynglingar, I, som svurit att vara Italien och den chef, som skall föra eder till segern, trogna, nedläggen icke edra vapen; förblifven ståndaktigt på eder post, fortsätten edra vapenöfningar, framhärden i krigarens disciplin, Vapenstilleståndet torde icke komma att räcka länge; den gamla diplomatien synes föga benägen att vilja se tingen sådana de verkligen äro. Hon betraktar eder ännu såsom en handfull missnöjda, dem hon vant sig att förakta. Hon vet icke, att hos eder numera ligga elementerna af en stor nation, och att uti edra fria hjertan gömmas frön till en verldsrevolution, i fall edra rättigheter icke erkännas, och om man ej tillåter eder att vara herrar i edert eget hus. Vi vilja icke angripa någon främmande jord, men önska att få vara i fred på vår egen. Eho, som söker sätta sig emot detta vårt beslut, skall fi erfara, att vi aldrig vilja bli slafvar, såframt man ej lyckas med våld förkrossa ett helt folk, redoboget att dö för sin frihet. Men om vi ock alla skulle falla, skola vi åt kommande slägten lomna ett arf af hat och hämnd emot främmande välde; den arfvedel, som tillfaller hvar och en af våra söner, skall bli en reffelbössa och medvetandet af hans goda rätt; och med Guds bjelp skall förtryckaren aldrig komma att sofva lugnt. Italienare! jag säger det ännu en gång, läggen icke ned edra vapen. :Sluten eder fastare än någonsin till edra chefer och upprätthållen den strängaste krigstukt. Medborgare! må icke en enda man i bela Italien underlåta att lemna sin skärf till nationalsubskriptionen. Må hvar och en göra ren sin bössa för att vara redo (kanske i morgon) att med vapenmakt erhålla hvad man i dag drar i betänkande att gifva 4 våra rättmätioa anspråk bn