Aftonbladet – 6 december 1859, sida 2

triumfatoriskt af all gevalt, men icke strängt till att gå i marsch efter, snarare passande till ett kort galopp, som en yster fåles i ett kröningståg! Bra speladt! ropade kamraterna åt honom, måhända med en liten antydning till det afbrutna skådespeiet. Hoppas också att bli framropad, svarade trumpetaren med en förlåtlig känsla af sitt värde. Det skall ni blil inföll hans kapten, som hört hans svar. Och ni finner ganska riktigt namnet Beauvallet på listan öfver de åtskilliga zuaver, hvilka efter denna affär erhöllo den sardinska tapperhetsmedaljen. Aftonen efter slaget, sedan en del af de trupper, som denna dag mest varit i elden, gått tillbaka till Vercelli för att der få litet bättre qvarter än under bar himmel kring en vakteld, satt m:r Beauvallet med en hop andra krigare på det bekanta cafet Stromba och rökte sin lilla pipa till hvad huset bäst kunde förmå i en tid, då cafå och värdshushållare elje t nog. kunde bringas till förtviflan genom ett alltför smickrande tillopp af kunder. Han hade träffat en landsman, landsman på sätt och vis åtminstone. : Det var en bersagliere af Cialdinis armekår, En italiensk frivillig, men af fransk börd. Hans namn Jonnez, Paolo Jonnez. Kort förot under den lifiiga final, som följde på eröfringen af det österrikiska batteriet, då sardinarne ryckte fram i stormmarsch för att fullända fiendens nederlag och kasta honom hufvudstupa på flykten, och då de olika truppafdelningarne under konungen af Sardinien för en stund blandades om hvarandra för att endast jaga Öösterrikarne framför sig, hade Beauvallet och Jonnez ett ögonblick kommit att armbågas förbi hvarandra vid passerandet af en defilg, der tvenne vägar stötte ihop. Då