Aftonbladet – 1 december 1859, sida 3

Vi: hade den turen, att det på aftonen samma; dag: var, icke mindreän två bröllopp i judarnas stadsdel. Vi besökte dem begge, så att vi fick fullkomligt reda på, hur man bär sig åt, då man gifter sig i det Tetuanska Canaan. På båda ställena gick alldeles lika till. Bruden, i full högtidsdrägt, satt. på en upphöjd stol i ett litet rum invid byggnadens gård; och på ömse sidor om henne stod några gamla qvinnor med ljus i händerna. Gården och rummet var proppfulla af folk, som kommit att se bruden, Bruden hade en stor röd sminkpladaska på hvardera kindbenet; Det hör till bruket, att hon hela afton oaflåtligt skall. blunda — en reglementerad blygsamhet! Bennes ögonhår är derföre penslade med en saft, hvilken, på samma gång som den svärtar ögonhärena., har den egenskap att. klibba ihop ögonlockena — för all säkerhets skull! Sedan bruden sålunda var visad, bars hon i procession. till. brudgummens hus. En, skara folk gick före och efter med lyktor och stora vaxfaklor under sång och buller af pipor och trummor. Brudgummen satt i sitt hus, i förnämsta rummet, väntande. på bruden. Midt emot honom, på en slags bred hylla mellan golf och tak, satt några judinnor i full kostym. Detta är brudens väninnor, och med dessa tillbringar hon natten der uppe på hyllan, och brudgummen får sitta, hela natten der nere och titta upp till rariteten på hyllan, . Först dagen derpå, s dan brudgummen varit i synagogan och der gjort sin bön, ger han efter återkomsten bruden en ring, och dermed är de gifta. — Morernas bröllopp lär gå något annorlund till. Bruden visas ej och från sitt hem bärs hon i ett slags täc bur till brudgummens hus, der ett slags vigsel genast verkställs af den muselmanska presten: Under våra kringvandringar i staden i sällsk med Drummond Hay, fö de han oss bland ant en gång i morer aga, hvilken tillika tje Barberaren höll också just på att raka hufvudet på en rätttrogen, och fortfor dermed, under det att vi på bänken midt emot intog ett förträffligt kaffe