Aftonbladet – 1 december 1859, sida 3

En liten teater-revy. Innan de omeller nybygda konsttemplen å Carl XIII:s lugna slätt och å Mosebackes blåsiga höjder öppnas för de nyfiknes blickar, låtom oss liksom till afsked se hvad man örebaft i dessa dagar på de teatrar, som bestått oss de dramatiska nöjena under det Mindre och det Södra teatersällskapets frivilliga eller tvungna ferier. Åt stärkare händer lemnar jag att svänga kritikens svärd öfver Kongl. teaterns Anna Lisa, som jag icke sett och som jag ej vill se, om icke för att finna fru Hedin vara ännu mera förtjusande i manliga inexpressibler än bon är i krinolin. Tillåt mig i stället att prata en stund om Ladugårdslandsscenen och om hr Selinders elevteater. En annan revyerare bar redan i Aftonbladet påpekat att Ladugårdslandsteaterns sgällskap gått vackert framåt i samspel. Det fortfar på denna goda bana, och det bar vunnit i friskhet och lif, uppmuntradt utan tvifvel af den vänliga uppmärksamhet allmänheten egnade det, så länge Symamsellernan visade sig, åtföljda af Magister Bläckstadius,. Teatern har sedan presenterat en Giftermålskommissionär, som icke gjorde bättre affär än en sådan man kunde vänta i Stockholm, och en Rizsdagsmann, som har ganska pikanta inMH. Detta är då litet oegentligt uttryckt, y det är i sjelfva verket icke riksdagsmannen, som har de pikanta infallen, utan hans son — men således utgå de ju ändå på sätt och vis från fadern. Riksdagsmannens son är en martyr, en stackars litteratör, som bekänt sig till liberala åsigter, medan hans fader var konservativ. Han har här i Stockhötm råkat ut för en af dessa ganska vanliga värdinhor, som-låta menniskor flytta när de ej kunna betala hyran. Ni skulle se hans bohag, när har stoppar det i nattsäcken, och ni skulle höra hvilka elaka presenter han lempar sin värdinna och hennes lydige man till ett minne af sig! Ett par lyckligt funna kupletter, rörande ämnen för dagen och sjungna af hr Ljungdahl, fylla hvad som fattades för att man skulle kunna kalla detta skämt för ett rätt lyckadt försök af. en nybörjare. Jag tycker mig ha sett förut En mogen melon, men. jag vill icke svära derpå. Det