Aftonbladet – 1 december 1859, sida 3

genom skickliga geologer läta undersöka terrängen och sedan genom erfarna ingeniörer, som utan ledning af föregången geologisk undersökning sällan skola lyckas på rätta ställena genomskära det hela arealen mer eller mindre skadande vattensjuka lagret, låta afväga marken och utstaka arbetsplan. — Men om man betraktar vårt land, skall man finna att vår jordytas allmänna Karakter är en sönderstyckning genom systematiskt paralella höjdsträckningar af antingen kristalliniska berg eller sandoch krosstensåsar, hvilka emellan sig innesluta mest långsträckta trängre dalgångar, der naturen sjelf nedlagt syste: met för vattenafloppet i de dessa dalbottnar följande attendrag med sina sidotillopp. Den erforderliga kunskapen och erfarenheten att i sådana mindre dejar befria den till odling tjenliga jorden från skådligt vatten finner man numera så allmänt hos jordegare eller deras kunnige biträden, att dersällån någon dyrare åtgärd behöfves, eller om råd erfordras, får man dem lätt och för ringa kostnad af landtbruksakademiens egna agronorher. Då företages äfven odlingen eller underdikningen med håg af jordegaren, emedan han förut stadgat sin öfvertygelse om dess ekonomiska nytta och fått välja tidpunkten; då han verkligen har kraft och förlag att utföra den i alla detaljer och att sålunda draga full nytta af den från vatten befriade marken. Om deremot icke allenast undersökningen, utan äfven vattenafledningen på allmän bekostnad företages, innan iman i orten förstår uppskatta nyttan deraf eller innan man rätt förstår eller mäktar utföra det egentliga och lika vigtiga enskilda odlingsarbetet, kan skada deraf uppstå antingen genom nedsättande af höafkastningen för flera år för alla mindre bemedlade jordbrukare, eller genom deras skuldsättning. eller genom förlusten för dem af en del af den vattendränkta marken, om de ej förmå betala det ofta dyrt nog uppdrifna förarbetet, eller slutligen genom frestelsen att, liksom förr i Westergötland, på den nya jorden framkalla skördar genom ständigt förnyade bränningar på bekostnad af jordens framtida värde. Vår allmoge odlar med egna krafter gerna, men den saknar i alls ä förlag och är obenägen i större skala lega att få ett arbete hastigt verkstäldt. Jag härva. it ne till dess inre strid, när den nödgats beluta sig att antingen genom deltagande i vattenafledningen betala ofta dyrt nog per tunnland jord ler mot finga ersättning afstå en del af sin jord. ill andra, — Det är således enligt min åsigt bäst att, med undantag af de först nämnde förhållanden, -lem staten måste taga om hand, sådana undersök ningar och arbeten ske i mån af jordegarnes väckta insigt af behofvet deraf och på deras begäran, såsom intills. — Det skulle äfven kunna hända att,iafaktan på detta allmänna system, som först i en afägsen framtid kdn hinna intränga i alla våra dalsängar, flera, eljest med egna krafter företagna af: iikningar kunde uppskjutas, i hopp att staten bekostar en del af utgifterna. Det är dock både klokast och rättast att vårt jordbruk alltmer stödjer sig på sina idkares företagsamhet och sjelfverksamhet, medan staten drager försorg om att kunskap och upp: lysning rikligen må spridas. Akademiens förslag förutsatte beviljandet af en ganska betydlig sumnia (hvars belopp: jag ej ur minet kan uppgifva), för att dermed bilda en särskild: kår nivellörer, hvilken öfver hela landet skulle utföra dessa undersökningar och arbeten. Då dertill åtgår en lång följd af år, skulle äfven vid hvarje iksdag förnyade framställningar om anslag få göras. len nu hafva vi förut ej mindre än 3:me kårer, som arbeta i den här erforderliga riktningen och äro i besiltning af den nödiga erfarenheten, om de blott. till en viss grad få förena sina bemödanden-föratt vinna detta mål. Dessa äro: vägoch vattenbyggnadskåren, landtbruksakademiens resande agronomer och ledaren af de geologiska undersökningarne i riket, hr professor Erdtman med biträden. Denne sedvares medverkan är så mycket mer nödvändig; som äfven de skickligaste ifgeniörer måste på flera bördiga trakter af landet sväfva i mörkret tilldess xeologerna fullgjort sina undersökniovgar och der geom borrförsök eller studerandet af sällsynta natur ga sektioner upplyst dem om bergeller jordlagrens relativa lägen. Å andra sidan skola de vetenskapliga undersökningarne äfven kunna draga ej så ringa nytta af dessa afvägningar med hvad dit hörerHvad är då naturligare än att kongl. akademien gör framställning om förhöjande af de anslag, som tu tilldelas dessa olika kårer, på det de måtte kunna föröka de arbetandes antal och specielt fästa afseende vid sina företagande undersökningar å det här önskade målet. De skulle derjemte så till vida samverka, att alla undersökningar, som af dem redan gjorts eller framdeles göras, skulle meddelas åt en irskild afdelning, som hade åliggandet hopföra alla fullbordade undersökningar för vattenafledning i ett särskildt karteverk, och att vid hvarje undersökning pecielt afseende fästes vid det här afsedda ändamålet. — Arbetet skulle sålunda kunna utföras vida biltigar2 och på kortare tid, helst det kan utan olägenbet inskränkas till de orter, der ett sammanhängande system för vattenafledning, som fordrar större kunkaper och större driftkapital än att våra jordbruare kunba utan biträde utföra det verkligen behöfi ver uppgöras, Sjelfva arbetet borde dock ej verkställas förr än orten förbinder sig bestrida det mesta if kostnaden. Bådana äro hufvudsakligen de skäl, som jag dels hört framläggas, dels sjelf anfört för afslaget. ; Jag tillåter mig Srotlen bemöta vissa framstaällningar i reservationen; hvilka jag önskat att den aktaie reservanten ansett vara under sin värdighet ac intaga i en offentlig handling. Han har nemhZn uppyst, att af de 12 röster, sem dikterade belutet, flertalet ej var jordbrukare, och att 6 af dem år 1856 röstat för akademiens förslag. Ingendera anmärkningen drabbar mig, men då jag uppträdt för att framlägga skälen för afslaget, hvilket blifvit klanIradt, manar mig rättskänslan att äfven yrka det en öfverläggning och fri votering ej må utsättas för försök att förtryckas. Personer af bildning och kunskap, sådana som tillhöra denna akademi, böra förutsättas kunna i allmänna frågor stadga sin öfvertygelse och derefter oväldigt utöfva sin rösträttighet ä de skäl, som under en öfverläggning framdragas ör och emot, utan att det är nödvändigt att alla: ga specialkunskap i ämnet. Huru skulle vid våra: riksdagar beslut kunna fattas, om alla, fom ej specielt vunnit erfarenhet i en fråga, skulle anses böra nedlägga sin talan och sitt votum? Dessutom har reservanten förbisett att anmärkningen, att ej vara jordbrukare, skulle kunna anses drabba flertalet af de ansedda vetenskapsmän och embetsmän, som vid den offentliga voteringen biträdde minoriteten, om ej användandet af ett sådant argument minst sagdt ej är på sin plats, lika litet som upplysningen om huru voteringen år 1856 utföll. Man kan gilla sjelfva fö: retaget, men finna de nu framlagda anmärkningar mot sättet att verkställa det förtjena afseende; och aekas kan dessutom ej att, kunskap och företagsam-. het på dessa snart 4 är gått betydligt framåt, så att både afoch underdikning alltmer vinna terräng. On man sammanräknar hvad sedan 1836-års: början: vunnits genom odling (dit räknar jag äfven vattnets: afiedande från åkrarne), skall man finna, att svebskens stilla flit ej är så att förakta, och att-han, ehuru med varsamhet, tillegnar sig det för hans förhållande tjenliga från utlandet: — Det torde, hoppäs jag, således böra medgifvas, att pluralitetens beslot sor EERO