Aftonbladet – 1 december 1859, sida 3

Article Image
af de rikaste trakter jag någonsin genomfarit. Ofantliga rörbäckar inhägnade otaliga trädgårdar. Innanför häckarna-skymtade dungar af orangeträn med små guldkulor, omvexlande med massor af andra fruktträn, och trädgårdsland frodades med allsköns ätba: härlighet. Efter en timmes ridt mellan dessa väl omgärdade paradis och efter öfvervadandet af en flod nådde vi vår moriska köpmans trädgård, hvilken låg i utkanten af huertan vid foten af bergsluttningen. Sedan vi bultat en stnnd på trädgårdsporten, hördes ändtligen en röst innanför. Efter något samspråk öppnades en lucka, genom hvilken mannen innanför tittade ut för att försäkra sig om att vi verkli en var dem vi gifvit oss ut för och icke måhända i stället röfvare, som ville lura sig in för att plundra. Mannen var en slaf, som gjorde tjenst som trädgårdsmästare och vaktare af stället. . Midt i trädgården låg ett landtbus, en hvit, noga tillsluten byggnad, i hvilken vi ej fick gåin. Växtligheten i trädgården var obeskrifligt rik. Från ett lusthus, som låg på en upphöjdare mark i ena hörnet af trädgården, hade man en öfversigt öfver bela den vattnade huertan med det hvita Tetuan uppåt sitt bruna berg i fonden. På aftonen samma dag blef vi vittnen till en barbariskt egendomlig ceremoni i vår judes hus. Det hade nu just varit judarnas påsk (begynnelsen af utvandringen ut Egypten, påskalammet) och nu instundade den stora fastan (lidandet under flykten) öch derefter löfhyddohögtiden (nomad-lifvet i öknen). Fastan räcker i 26 timmar, under bvilken tid ej den. ringaste näring. eller dryck bestås. Efter fastedygnets slut intar familjen ttllsammans en måltid, bestående af höns. Hvar och en manlig medlem af familjen skall då ha en tupp och hvar och en qvinlig en höna; så är bruket. Nu på aftonen före fastans begynnelse var den. stora hönsslagten. Alla husets medlemmar hade församlatsig på gården. Husfadern tog ett. fjäderfä i sender och förde det, under mumlandet; af.en; bön, öfver hufvudet på den af familjens medlemmar, som sedermera efter fastans slut skulle uppäta

1 december 1859, sida 3

Thumbnail