Aftonbladet – 1 december 1859, sida 3

samma kräk. Derefter afskar han med en rakknif hönans nacke. Tidigt på morgonen den 8:de Oktober re vi från Tetuan isällskap med kaptenen. på.ei Gibraltar-skonert, med hvilken vi skulle segl bem. Under det vi färdades genom judarnas stad, mötte vi stora lass med rör och löf, som komin från landet, och på husenas platta tak var man ifrigt sysselsatt med att af dessa naterialer uppbygga löfhyddor. Så länge löf: yddohögtiden räcker, bor man sedermera, der uppe på takena, sade man mig. — Då vi lemnat staden, förde vägen först öfver ei fruktbar åkerslätt och sedermera genom yppigt gräsbevuxna träsktrakter längs. stranden af en flod ned till håfvet. På halfva vägen låg ett vakthus (Dar-el-Baida), liknande det jag förut beskrifvit på vägen mellan Tanger och Tetuan, och nere vid hafvet, vid flödmynningen, såg jag ännu ett vakthus. Detta sista var dock så till vida olikt. de andra, att det bestod af ett fyrkantigt torn med: kanoner uppe på platformen. Till tornet fanti ingen annan ingång än medelst en stege, på hvilken man uppklättrade till tornets. platform. s Vår bemsegling, som under gynsamma omständigheter kunnat gå på fem å sex timmar, blef genom stiltje och strömdrag förlängd till fyra dygn. Vår tröst under tiden var de pittoreska afrikanska och spanska kusterna; dem underliga Gibraltar-klippan, som vexslade form och teckning, allt efter somvi skred fram eller sattes tillbaks af strömmen, och sålunda kom att se den från olika håll; ett börligt väder; hajar, delphiner och flygfskar och andra tropiska hafsscener, och framför allt dessa, all beskrifning trotsande, i bärlighet allt annat öfverträffande solnedgångar! Detta solnedgångens praktfärg-skådespel räcker häf i Gibraltarstrakten, under tusen omvexlingar, stundom ända till. bortåt en hel timma, 00: derefter kommer det snabba mörkret och star sin juvelgnistrande mantilla öfver -p niens skönhet. Slut.