Aftonbladet – 30 november 1859, sida 3

här allt hyad man. kan. för att göra bergena lika kala som ide spanska. Man fäller till ved och virke-allt hvad huggas kan, och när slutligen endast dvärgpalm återstår, så afhugger man. detina ocb bränner svedjeland med dess torra ris. -Men lemnas ett sålunda förödt berg i fred nägra år, så är det genom den tropiskt outtröttliga växtligheten snart åter .betäckt af buskskog. I Spanien deremot, sedan skogen en gång var uthuggen (om den någonsin funbvits?) förblef bergena nakna, och de skall: förmodligen så förbli till domedag. Saken är, att. i Maroceco regnar det, i Spanien regnar det icke. Regnet är således troligen orsaken till och ej verkan af skögen. I hvad. meteorologiska förhållanden regnets egen orsak :sedan måste sökas, vågar jag ej afgöra. Småningom försvann t. o. m. herdekojorna. Landet var fullkomligt folktomt, och gångstigen, som vi red 7på, framslingrade genom en grön ödemark. Bäst vi red, fick vi höra ett svagt qvidande läte i palmettogräset vid sidan af stigen. Det var en stackars vandras re, på väg-från Tetuan ill Tanger, hvilken kraftlös af svält fallit här i ödemarken, och som, ! om vi ej kömmit, helt enkelt skulle svultit ihjäl. Stackarn, fick ett stort bröd ur vår matsäck, och det, är åtminstone,att. hoppas, ått han blef.räddad.-— Vår:eskorterande capitåno,som hittills baft bössan instucken-i det röda ylNefodratet och :detta dessutom tills knutet, löste nu upp. bandet och drog upp fodralet ett stycke, så. att låset var blottadt När jag såg denna -bansåtgärd, könde jag efter, om min revolver satt väl -tillhande. Längre framkom vi-upp i en bergstrakt. -Då tog hanaf fodralet?belt och: hållet och såg efter fängkrutet. När vi kommit öfver bergskedjan, satte han på fodralet igen, men behöll låset blottadt, och först när han fick se Tetuan, drog han ner fodralet helt och hållet och knöt till det under kolfven! (Forts.