Aftonbladet – 30 november 1859, sida 3

såg obeskrifligt förtryckta ut, dessa arma. qvinnor. Deras drägt var på engång den mest obeqväma jag kan föreställa mig för den, som !skall arbeta ute :på fältet, -ochderjemte utan allt tvifvel, den fulaste man kunnat påhitta, bestående Härml. af lösa, hvita skynken, smutsiga och trasiga, svepta kring kropp och hufvud och flaxande i blåsten. Stundom. fick man se på den krökta ryggen af-ensådan stackars arbeterska. framtitta sett mörkt, aldra som sötaste barnbufvud. En annan gång såg man icke annat. af det lilla kräket än ett par små: ben eller en arm, söm slank fram ur trasorna. Modern slår ett af de skynken, hvari hon sjelf är klädd, ett hvarf om kroppen på ungen, och så får han hänga på-hennes rygg. Ehuru jag. såg en mängd-barn i denna obe.qväma ställning, hörde jag aldrig något, som skrek, Mödrarnes tålamod tycks meddela sig åt barnena. Ju mera vägen eller gångstigen, hvarpå vi red, framgick, delkttbra aFto8 Sdlläg och befolkning.. Snart syntes endastrlär;och dersen berdekoja. Hornboskapen, som förut. talrikt ;betat på de nyskördade maisfältena;:-Byntes ej mera tilly utan eidast en öch annan flock getter, som sökte sin föda i palmettosnårena, hvilka . nu betäckte både kullar och-slätt: Vackert var att se, der någon flodbädd framgick, ity den var då så öfverfull af blommande oleander-buskar, att den — utan poetisk öfver-drift slingrade som ett blomsterband genom den gröna: palmetto-mattan, Det förundrade mig, att finna dessa buskar blommande dennasårstid; ty i Spanien blommar oleandern endast om våren, efter vinterregnet. Här, der det faller regn äfven på andra tider af året, blommar den: förmodligen om igen, .Det mesta regnet. faller under två å tre vintermånader; men ehuru denna regntid ännu icke börjat, såg fältena, rundtom der vi sed fram, tillräckligt fuktade ut, Under ingen del af året saknas